(Pyrus Cydonia L.) kunna väl icke för deras sträfhets skull räknas ibland de läckra frukter, när man talar om den mindre och allmänna sorten här i Europa, som svårligen låter sig ätas rå, hvilket dock nog väl skulle kunna ske med de Portugisiska Qvitten, som falla sig en god del större så väl som bättre. Men när denna frukt genom kokning beredes til Confiturer, Geléer, Compoter, Liqueurer m. m. vinner han en smak, som väl förtjenar at kallas läcker (*).[1] I sådant afseende utropar
- ↑ (*) Qvitten äro, som man vet, en kärnfrukt, som til formen liknar Äplen eller Päron,ochär öfverdragen med ett fint fnugg. Denna frukt utmärker nogsamt sin mognad genom en rätt angenäm lukt, hvilken dock är så stark, at mången får ondt i hufvudet deraf: Lemery l. c. p. 211. Ehuru fullmogen den blifvit, är altid smaken sträf, jämte det han är syrlig och vinaktig. Renodæus säger, at man i Frankrike icke äter Qvitten rå, utan kokade, då de både vinna i smaken och bekomma bättre: Dispens. med. p. 451. Zückert skrifver i Tyskland, at de sällan ätas rå, men at man brukar skala dem, och med vin, såcker och canel, bereda til en delicat Compote: l. c. p. 241. De äro oändeligen bättre kokade än rå, yttrar sig Labat: Voy. en Esp. & en Ital. T. 2. p. 189. Denna sunda och stärkande frukt, säger Munting, blifver synnerligen angenäm, om den kokas i litet vin ihop med Corinther:
ser Bossu omtala en mycket stor Aprikos på S. Domingo, bättre til både smak och lukt än de Europeiska: Nouv. voy. dans l’Amer. Sept. p. 354. hvilken i Voy. aux. cót. de Guin. & en Amer. par N. p. 234. äfven nämnes för Aprikos, och säges vara den bästa frukt där fins näst Ananas, och kunna gå til 4 skålpunds vigt; men den bör jag gå förbi, ty den är ingen Aprikos, utan Mammea americana: J. C. Rieger Introd. in histor. rer. natur. & arte fact. T. 1. p. 905.