Den här sidan har korrekturlästs
231
¤ ) ° ( ¤
i Persien, hvilken icke har någon sträfhet, utan kan ätas ur handen som en annan smakelig frukt. Le Brun tyckte den vara admirable (*).[1] Mispel, (Mespilus germanica L.), en kärnfrukt något lik äplen, som har i yttre ändan likasom en vid nafle, bör jag väl ej utelemna, när åtskillige finnas, som anse den för välsmakande, och derföre ha den i sina trägårdar (**).[2] Den
Euro-
P 4
- ↑ (*) C. le Brun säger i Ispahan finnas mycket stora Qvitten, som är oadmirabla til smaken och kunna ätas ur handen: l. c. p. 228. De Qvitten Valentyn på samma ställe träffade, omtalar han äfvenledes såsom helt stora, utan någon sträfhet, och så läckra som Sockerpäron: l. c. T. 5. p. 259. Tavernier intygar om dem som fås vid Vodana på Bassoratracten, at de ej äro sträfva, utan så goda at de kunna ätas såsom äplen: l. c. T. 1. p. 264. I Carolina artar sig Qvitten mycket väl, blifvandes rätt välsmakeliga, äfven at äta rå: Lawson l. c. p. 172.
- ↑ (**) Vår vanliga Mispel kommer sent på hösten, och är för dess hårda och sträfva kött icke tjenlig at äta, förr än den någon tid legat i halm och mjuknat, då den får en syrlig och tämmeligen god smak, hvilken dock blir än bättre, om man låter frukten sitta på trädet, tils den fått ett par frostnätter på sig: J. Bauhin. l. c. T. 1. p. 69. 71. Man finner den då verkeligen hafva blifvit något rutten, Dodonæus Stirp. hist. p. 790. hvilket för en del munnar icke faller sig särdeles retande, derföre yttrar sig ock Duhamel, at Mispeln altid är en frukt af nog måttelig godhet, tr. des arbr. T. 2. p. 19. fast han dock medgifver, at den har någon hög och nog behaglig smak: tr. des arbr. fruit. T. 1. p. 329. såsom ock de la Quintinye säger, at den är icke af de kosteliga frukter, som man plägar skryta med l. c. p. 259. Rosier tyckte smaken vara söt och vinaktig, dock ej mycket behagelig: l. c. p. 639. Men när mognaden blifvit fullkommen, ätes den af åtskilligt folk gerna, och skrifver Munting i
