påföljande tidens foster, genom eftertänksam odling åstadkommet, så kan man ock sannolikt dömma, at de fleste nu varande ädlare sorter jämväl sedermera upkommit (*).[1] Dessa ser jag
- ↑ (*) Sedan yppigheten hade fått frifart i det gamla Rom, och en allmän åtrå upkommit efter de utsöktaste kräseligheter, var mycket naturligt, at man med all flit skulle söka förkofra sina vin-rankor, så at man på egen botten måtte få dem af aldrabästa art, och dermedelst kunna vinna ej allenast kosteliga vin-sorter, utan ock ypperliga drufvor til dessert
sköna och stora som Valnötter: l. c. p. 238. tilläggandes Bell, at de äro helt söta och utan minsta syra: l. c. T. 3. p. 47. Schober beskrifver dessa stora som plommon och ganska söta: Samml. Russ. Gesch. 7. B. p. 91. Gerber säger, at i trägårdarne vid Derbert vanka Drufvor, hvilkas likar i godhet näppeligen lära finnas: l. c. 4. B. p. 95. I Don G. de Silva Figueroa Ambassade en Perse p. 115. förmäles, huru de vid Schiras fås ofanteliga och admirable til smaken. De Otter träffade i Seroudge vid Euphrat öfvergingo i hans tycke alla vindrufvor i verlden: Voy. en Turquie & en Perse T. 1. p. 111. Niebuhr omtalar, huru synnerligen väl de ganska sköna drufvorne smakade, som han fick utur Munkarnes trägård vid Sinai berg: l. c. T. 1. p. 246. äfven som de han kom at äta i Sana i Iemen: l. c. p. 411. Den bästa frukt Fru Kindersley njöt på Cap tyckte hon de stora och delicata vindrufvorna vara: l. c. p. 56. Tachard sade om de samma, at de voro af en merveilleux smak: Voy. de Siam p. 356. Ibland några utvalda fruktslag, som Kejsaren i China sände Ryska Residenten i Peking, voro ock 3 sorter drufvor, hvilka han och Ryssarne af hans följe funno mycket läckra: Recueil de voy. au Nord T. 5. p. 399. Navarette intygar ock, at i China fås excellenta vindrufvor, ehuru de där icke användas at göra vin af: l. c. p. 32. Det blir då dervid, som Zückert säger, at Windrufvor äro en synnerligen ypperlig och delicat frukt i de varma länder: l. c. p. 173.
