Resebeskrifvare med nog utsökta loford omtala, då de utgifva dem för ganska förträffeliga, för öfvermåttan läckra, för den bästa frukt i landet, för oförlikneliga, ja för admirabla til smaken o. s. v. (*).[1] I våra kallare länder, där
- ↑ (*) Af de ädlare sorter, som man nyttjar på borden, vil jag exempelvis anmärka några få. Sådana hade man fordom åtskilliga i Rom, dem Plinius anförer l. 14. c. 3. af hvilka han sjelf l. c. c. 1. förklarar Duracina för de angenämaste, såsom de ock ofelbart måtte varit ypperliga, då Kejs. AUGUSTUS kunde hälst utvälja dem at äta med bröd til:
på sina bord. Til detta ändamål tjente förnämligast ympning, sedan man först skaffat sig utvalda vin-ståckar från alla kanter, och derefter anstält trägna försök at ympa dem om hvarandra, för at åstadkomma nya sorter af än ypperligare beskaffenhet. Plinius omrörer åtskilliga, på hvilka det gått an at just genom ympning förbyta fruktens naturliga smak uti en på flera fått blandad: l. 14. c. 3. och tror han, at drufvorne, efter så flitig åtgärd, funnos bättre i Italien, än i något annat land i verlden: l. 14. proæm. Virgilius höll för en omöjelighet, at räkna alla de redan upkomna Vindrufve-sorter: Georgic. l. 2. v. 103. och af samma tanka äro Botanisterne än i dag. I Nouv. maison rustique p. 408. ff. namngifvas 56 märkeliga sorter, som i Frankrike odlas, och Garidel anförer 46 bara i Provence: l. c. p. 494. På Candia hörde Pocoke dem räknas til 72: l. c. T. 4. p. 305. och i Ungern skola de gå til 30: Berkenmeyer l. c. p. 653. I Schiras äro öfver 20 sorter, som nyttjas dels at göra vin af, dels at äta färska, och dels at torka til Russin: Niebuhr l. c. T. 2. p. 169. ff. Vildt växande drufvor blir ingen fråga om, sådana som i Norra America, Persien och flera orter i mängd förekomma, och til smak äro föga behagliga. Kan dock ej undgå at anmärka dem Schober träffade vid Terki, som voro små och sötare än såcker, Saml. Russ. Gesch. B. 4. p. 159.
