Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/256

246

¤ ) ° ( ¤

smak, varande så mycket mer uti alla hus kärkomne, som de just äro förstlingen af våra smakeliga frukter om året (*).^[1] Tycket för

dessa

förklarar dem för den bästa frukt af alla Siberiska: Tagebuch der Reise durch Verschied. Prov. d. Russ. reiches T. 3. p. 30. G. W. Steller omtalar dem såsom en förträffelig frukt: Beschr. v. Kamtschatka p. 78. och de la Motraye, stadd på sin Lappska resa, fann dem så angenäma, at han ej kunde afhålla sig ifrån at äta mycket deraf, änskönt han var oviss, om sådant ville bekomma honom väl: Voy. en Europe, Asie & Afr. T. 2. p. 392. Ryssarne utmärka det värde de sätta på Åkerbären med namnet Knæsniza, som Amman säger betyda Rubus nobilis: l. c.

↑ (*) Ehuru v. Linné i Spec. plantar. p. 709. tillagt Fragariæ-slägtet 3 särskilda species eller slag, lärer man dock böra antaga den mening han sjelf sedermera i Disp. om Fraga vesca p. 4.D fattat, at knapt mer än 2 nog utmärkta och säkra slag deraf gifvas, neml. sterilis, som har oäteliga bär, och vesca; ty det 3:dje slaget, som han på andras ord hade uptagit, under namn af Frag. muricata, har ej sedan förra seclet uti någon Europeisk trägård varit synlig, och var då allenast en sort missfoster, såsom du Chesne visar: Hist. nat. des Fraisiers p. 96. eller en blott lusus naturæ, såsom Rajus påstår: Hist. pl. T. 1. p. 609. Altså äro alla de Smultron-sorter, som nu omtalas, icke annorlunda at anse än som mer och mindre skiljaktiga art-förändringar af Frag. vesca, och för sådan anser jag ock Fr. monophylla, som i Syst. veget. blifvit sedermera införd. Allasammans brukar man endast at äta rå. Hvad denna frukts lukt vidkommer, så är den nog stark, ja så, at en och annan person med rörliga nerver, särdeles af Qvinnkönet, svårligen kan tåla densamma, hvilket jag en gång tydeligen såg på ett Fruntimmer, som dånade vid bordet, af det ett fat Smultron man framsatte ej nog snart blef borttaget; men för de flesta människor faller denna lukt sig behagelig. A. v. Haller förklarar den för aromatisk: Hist. Stirp. indig.

[246-1-2] (*) Ehuru v. Linné i Spec. plantar. p. 709. tillagt Fragariæ-slägtet 3 särskilda species eller slag, lärer man dock böra antaga den mening han sjelf sedermera i Disp. om Fraga vesca p. 4.D fattat, at knapt mer än 2 nog utmärkta och säkra slag deraf gifvas, neml. sterilis, som har oäteliga bär, och vesca; ty det 3:dje slaget, som han på andras ord hade uptagit, under namn af Frag. muricata, har ej sedan förra seclet uti någon Europeisk trägård varit synlig, och var då allenast en sort missfoster, såsom du Chesne visar: Hist. nat. des Fraisiers p. 96. eller en blott lusus naturæ, såsom Rajus påstår: Hist. pl. T. 1. p. 609. Altså äro alla de Smultron-sorter, som nu omtalas, icke annorlunda at anse än som mer och mindre skiljaktiga art-förändringar af Frag. vesca, och för sådan anser jag ock Fr. monophylla, som i Syst. veget. blifvit sedermera införd. Allasammans brukar man endast at äta rå. Hvad denna frukts lukt vidkommer, så är den nog stark, ja så, at en och annan person med rörliga nerver, särdeles af Qvinnkönet, svårligen kan tåla densamma, hvilket jag en gång tydeligen såg på ett Fruntimmer, som dånade vid bordet, af det ett fat Smultron man framsatte ej nog snart blef borttaget; men för de flesta människor faller denna lukt sig behagelig. A. v. Haller förklarar den för aromatisk: Hist. Stirp. indig.

[1]