O. von Dalin räknar dem ibland Sveriges
vintern uti snön i fjällen, kunnandes sedan om våren ha dem lika friska och angenäma, som då de nedlades: v. Linné Fl. Lapp. p. 167. Jag tror samma grep lärer brukas af de andra nordiska folkslagen hela sträckan ut åt til och med Kamtschatka, hvarest inga bär blifva mera berömde och flitigare til gagn använde, än dessa, som dageligen tjena folket til välplägning: Steller l. c. p. 77. Invånarne på Aleutiska och Räf-öarne anse dem ibland sina största delicer: W. Coxe Account of the Russian discoveries between Asia and Amer. p. 56. 168. Ja, man räknar dem också i Ingermanland ibland läckerheter: Buxbaum i Nov. Act. Acad. Cæs. T. 1. p. 40. D. Cranz omtalar dem såsom förträffeligen vederqvickande: Hist. om Grönl. 1 Del. p. 87. och v. Linné förklarar dem för mera läskande, än någon annan bekant spis: Flor. Svec. p. 175. De äro, säger Gunnerus, icke endast begärlige för deras behagliga smak, utan ock för det de så förträffeligen läska och kyla: l. c. En stor förmån med dessa bär är, at de låta, snart sagt utan kostnad, bereda sig til et smakeligt mos eller gröt, som i god källare håller sig länge; beskrifningen huru det görs kan ses i K. Vet. Akad. Handl. Vol. 33. p. 352. Deraf föres årligen en stor mängd från Wäster-Norrland til Stockholm, och säljes med god fördel, blifvandes här brukadt på de flesta hederliga bord, gemenligen såsom sylt til stek, och det ofta utan påströdt såcker. I Danmark kommer detta som oftast på Magnaternas bord: Sim. Pauli l. c. Gunnerus förmäler, at en sådan Hjortron-gröt med såcker på är i så allmänt bruk i Norrige at äta til stek, at näppeligen någon, som har stek, är den förutan: l. c. Han tillägger, at man ock af saften, sedan det tjocka blifvit frånskildt och mjölk tilblandad, plägar göra en Hjortron-soppa, äfvensom man ock tilreder Hjortronmjölk af denna saft jämte grädda, hvilken blir behaglig: l. c. ja, af den saft, som utan prässning afrinner, kokar man där med såcker et delicat gelée: l. c. Fabricius omrörer, at man i Norrige