samma grund kan jag här uptaga Kråkebär (Empetrum nigrum L.), de för oss långt mindre begärliga bär, men som likväl i hela tracter uppe
Norrige pläga årligen föras insyltade til Danmark, och där spisas med stor appetit, ty fast de jämte sötman och syrligheten ha någon beskhet, är dock den rätt behagelig och hjelper matsmältningen: l. c. T. 1. p. 214. ff. Som dessa bär kunna tämmeligen länge hålla sig, så föres deraf alla år en stor mängd från Västerbotten til Stockholm, hvarest man brukar at göra mos deraf och äta til stek: v. Linné l. c. Sådant mos nyttjas mycket på våra bord, såsom ock bären syltade i såcker, intagande ofta rum ibland desserten: Bergius l. c. Särdeles är Gelée deraf, med såcker gjordt, nog behageligt, äfven för kräseliga munnar: Gmelin l. c. men sådant gelée står ej af bären at få, om man för länge på hösten dermed dröjer, så at frosten dem får ansätta: Bergius l. c. p. 302. Dessa bär ätas ganska snålt, säger Gmelin, öfver hela Ryssland, Siberien och Kamtschatka, och det til stor mängd utan olägenhet, varande ibland folkets confecter, som äter dem nog färska hela vintern, förvarade i källrar: l. c. Hr. P. A. Gadd räknar Lingon ibland Finska Landtmannens läckerheter, hvilken mycket brukar at göra mos deraf, som den med mjöl och tilspädt vatten kokar gröt af: Beskrifn. öfver Satacunda Härad p. 98. C. Salmenius omtalar äfvenså, huru dessa bär, med rågmjöl blandade, nyttjas af invånarne i Calajoki socken at framsätta til välfägnad, då de få besök af förnämare folk: Calaj. Socken i Österbotten p. 34. Lapparne bruka dem ofta uti sin så kallade Kappatialmas, som de fägna främmande med: Linn. l. c. hvarom mera nedanföre. I Utsjoki i Torneå Lappmark ätas annars dessa bär med stor åtrå: A. Hellander i Åbo Tidn. 1772. N:o 13. I Norrige nyttjar man dem mycket emot skörbjugg, hållandes dem äfven för magstärkande: Sim. Paulli l. c. J. Carver träffade på en bergstract i Canada en sort Lingon af ogemen storlek, som han tyckte vara ganska välsmakande: l. c. p. 112.
