Den här sidan har korrekturlästs
265
¤ ) ° ( ¤
i Norden äta med ej mindre fägnad än förmån (*).[1] Tranbär (Vaccinium Oxycoccos L.) falla
sig
R 5
- ↑ (*) Det är väl icke möjeligt, at folk, som fått smak på något läckert, kan finna stort behag uti kråkebär. Hr. v. Mattuschka beskrifver dem såsom ingenting mindre än angenäma at äta: l. c. T. 2. p. 421. Smaken är sötaktig, säger Pontoppidan l. c. p. 214. och Gmelin utgifver den för vattig och fade: l. c. T. 3. p. 16. Gunnerus säger sig likväl om vårtiden, sedan bären uthärdat hela vintern under snön, och sålunda stått sig til godo, hafva funnit dem saftrika, ganska läskande, och icke obehageliga: Fl. Norv. T. 1. p. 12. och O. Borrichius berättar, huru han i sina gosse-år plägade dageligen om somrarne med synnerlig begärlighet äta flera näfvarne fulla af dessa bär, utan någon påföljande olägenhet, och huru han såg många andra göra så med: se T. Bartholin Acta med. & philos. Hafn. Vol. 2. p. 162. Det blir väl dock dervid, såsom Lightfoot säger, at dessa bär icke äro någon frukt at mycket längta efter; men icke dess mindre tillägger han, ätas de mycket af Högländarne i Skottland: l. c. T. 2. p. 613. Gmelin förtäljer, huru åtskilliga Siberiska folkslag hålla dem för tämmeligen god kost: l. c. På Halföen Kamtschatka, där de til största mängd växa, samlas de flitigt och nyttjas hela vintern til spis på flera sätt: Steller l. c. p. 78. och på Aleutiska och Räf-öarne äro de en delice för invånarne: Coxe l. c. På Island äter man dem mycket om sommaren, blandade med pråfsmjölk och litet söt mjölk, hvilken blandning somlige förvara til vintern, då den syrliga smaken blir behageligare: E. Olafsen Reise igiennem Island p. 271. På Grönland samlar folket dem framför alla andra bär, och äter dem mycket gerna: D. Cranz l. c. p. 87. De ha såsom confiturer Kråkebär med Ren-magar blandade, hvilka saker de stundom förbättra med Tran: l. c. p. 224. Ja, Kråkebär och Angelica, samt fogel-ägg, både friska, ruttna och halfkläckta, förvara de tilsammans i en med tran fyld skålskinns-säck, til vinterförfriskning: l. c. p. 189. Lapparne i Utsjoki äta dessa
