samt med upmärksamt öga hålla invärtes hushållningen i sitt rätta skick; Han har ock myndighet nog til Grund-Reglornas och all ordnings handhafvande. Men om någonsin skulle kunna hända, at en Præses upkomme, som ville försöka at bruka olaglig myndighet, til Academiens förfång och obestånd, så kan den samme, til lycka, ingen ting uträtta, ty Grund-Reglorne förmena Honom at göra någon inrättning i Academiens hushållning utan Ledamöternas samtyckes inhämtande, och för öfrigt är Hans välde af så kort varaktighet, at Han, inom dess slut, ej skulle hinna at bringa något menligt försök både til beslut och verkställighet. Jag vet icke, om, vid stadgandet af de täta Styresmans-ombyten, någon så egentelig afsigt varit, at förebygga myndighetens missbruk; men säkert är det, at denna författning äfven i andra mål varit öfvermåttan förmånlig, hvaraf jag i synnerhet nu vil anmärka den högst nyttiga plägsed, som af denna anledning upkommit, at vid styrelsens afträdande hålla något vackert Tal. En sed, som, af den förste Academiens Styresman en gång börjad, har sedan af de flesta följande Styresmän frivilligt blifvit fölgd, och som sjelfve de högste Riksens Herrar icke vedersakat at efterlefva: En sed, som ofta gjort sådana lärda Mäns skickelighet uppenbar, hvilka eljest aldrig hade tänkt, eller varit i ställning til, at den samma offenteligen visa: En sed, hvarigenom många förträffeliga ämnen blifvit utredde och uplyste, som annars torde evärdeligen blifvit liggande i sitt mörker, men som nu, på ett zirligt sätt förestälde, ogement behaga, jämte det de
