Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/33

23

¤ ) ° ( ¤

vara besvärad, då hon skall pröfva något ämnes läckerhet, emedan en starkt påckande mage kräfver så ifrigt det nödvändiga, at intet rådrum blifver at gifva akt på det angenäma. Man har i hungers-nöd sedt Människor hålla til godo Bark-bröd (*),^[1] torra Skinn och Hudar (**),^[2] rått Kött (***),^[3]

träck

B 4

↑ (*) Detta är den vanliga nödhjelps-kosten här i Norden, och plägar göras utaf inre barken af Tall, som man afskalar, maler och bakar Bröd af, gemenligen med tilblandade agnar, ofta ock med litet mjöl: se A. Ehrenmalms Resa til Åsele Lappmark, p. 37. I Väster-Norrland och Dalarna föranlåter nöden Folket at tilgripa denna sort Bröd, så ofta missväxt infallit; och hade jag nog tilfälle at både se och smaka det om våren 1773, då Dalkarlarne hopetals kommo hit til Stockholm, at få förtjenst, visande då sin väg-kost, som bestod af sådant Barkbröd, hvilket jag fann så flarnaktigt och sträft, at jag ej utan rysning kunde bita deruti. Detta Folk sjuknade derefter, och dödde til stort antal. I Norrige nödsakas Folket likaledes, då års-grödan och fisket slagit felt, at söka lifs-uppehället i denna usla kost: se J. C. Fabricii Reise nach Norwegen, Vorrede, p. 23.
↑ (**) När Tyrannen Dionysius belägrade Rheginenserna, bragtes de omsider til den ytterlighet, at koka up gamla Skinn sig til föda: Diodurus Siculus Biblioth. Hist. l. 14 c. 112. I hungers-nöd efter ett lidet skeppsbrott, hade en Mandarin från Siam ingen annan utväg til lifvets bärgning, än at skära sönder, steka och upäta sina Skor: Seconde voyage du P. Tachard à Siam, pag. 311. På ett Franskt Fartyg tröt skepps-kosten under en lång sjö-resa, hvarigenom Folket nödgades gripa til och upäta sina Skor och Skinn kläder m. m. J. De Lery Hist. d’un voyage en Bresil, p. 405. Och någre Engelsmän af Lord Ansons Folk drefvos af hunger at äta på ett torrt Skäl-skinn: Bihanget til Ansons Resa, p 85. 171.
↑ (***) Man finner flera exempel på Européer, som

[1] (*) Detta är den vanliga nödhjelps-kosten här i Norden, och plägar göras utaf inre barken af Tall, som man afskalar, maler och bakar Bröd af, gemenligen med tilblandade agnar, ofta ock med litet mjöl: se A. Ehrenmalms Resa til Åsele Lappmark, p. 37. I Väster-Norrland och Dalarna föranlåter nöden Folket at tilgripa denna sort Bröd, så ofta missväxt infallit; och hade jag nog tilfälle at både se och smaka det om våren 1773, då Dalkarlarne hopetals kommo hit til Stockholm, at få förtjenst, visande då sin väg-kost, som bestod af sådant Barkbröd, hvilket jag fann så flarnaktigt och sträft, at jag ej utan rysning kunde bita deruti. Detta Folk sjuknade derefter, och dödde til stort antal. I Norrige nödsakas Folket likaledes, då års-grödan och fisket slagit felt, at söka lifs-uppehället i denna usla kost: se J. C. Fabricii Reise nach Norwegen, Vorrede, p. 23.

[2] (**) När Tyrannen Dionysius belägrade Rheginenserna, bragtes de omsider til den ytterlighet, at koka up gamla Skinn sig til föda: Diodurus Siculus Biblioth. Hist. l. 14 c. 112. I hungers-nöd efter ett lidet skeppsbrott, hade en Mandarin från Siam ingen annan utväg til lifvets bärgning, än at skära sönder, steka och upäta sina Skor: Seconde voyage du P. Tachard à Siam, pag. 311. På ett Franskt Fartyg tröt skepps-kosten under en lång sjö-resa, hvarigenom Folket nödgades gripa til och upäta sina Skor och Skinn kläder m. m. J. De Lery Hist. d’un voyage en Bresil, p. 405. Och någre Engelsmän af Lord Ansons Folk drefvos af hunger at äta på ett torrt Skäl-skinn: Bihanget til Ansons Resa, p 85. 171.

[23-3-3] (***) Man finner flera exempel på Européer, som

[1]

[2]

[3]