blifvit räknad för mycket sund, såsom den väl ock kan vara i de heta Climaten (*);[1] vanen har sedermera gjort den smakelig (**),[2] så at
- ↑ (*) De heta Climaten tyckas verkeligen fordra heta och skarpa krydder på maten, til at stärka en af svettning mattad kropp och hjelpa magen: P. J. Bergii Materia Medica e regno veget. Tom. 1. p. 28.
- ↑ (**) Ehuru de til America ankomne Européer i förstone
Asien, och ser jag, huru Chineserne i Batavia pläga starkt krydda sin mat dermed: G. B. Schwarzens Reise in Ost-Indien, p. 68. Långt allmännare tyckes den dock vara vedertagen i Africa, särdeles på Gvinea kusten, derifrån han ock fått namn af Gvinea Peppar, och nyttjas flitigt af Negrerne i Fetu uti deras saucer och soppor: W. J. Müllers Africanische Landsch. Fetu, p. 164. äfvensom ock Negrerne i Loango ymnigt peppra sin mat med den skarpaste sorten häraf, som kan bränna bort huden af tungan och gommen: Proyart Hist. de Loango, Kakongo & autres Royaumes d’Afr. p. 28. Men i hela Spanska America har den vunnit mästa förtroendet, så at den där blifver nyttjad uti alla mat-rätter, Confiturer undantagna: Voyage de l’Amerique merid. par G. Juan & A. Ulloa, Tom. 1. p. 517. Frezier berättar i sin Relat. du voyage de la mer du Sud, T. 1. p. 262. huru Spaniorerne i Peru ej kunna vara denna krydda förutan i någon mat, hvarmed egenteligen menas Creolerne, eller de i America infödde Spaniorer, ty de som ditkomma från Spanien eller andra Europeiska orter, gå rätt nödigt på denna kost, som de i början knapt vilja smaka, ej heller någonsin skulle vilja äta, om någon annan kost stode til fångs: Ulloa l. c. p. 151. Man kryddar ej maten dermed litet eller medelmåttigt, utan öfvermåttan starkt: 'l. c. särdeles Indianerne; såsom Chappe d’Auteroche berättar ske på Mexico-tracten: Voyage en Californie, p. 19. Bancroft i Gviana: Naturgesch. v. Gviana in Süd-America, p. 200. och Gumilla vid Orenoque-floden: Hist. nat. civ. & geogr. de l’Orenoque, T. 3. p. 171. hvilka sistnämnde Indianer betjena sig dervid af den skarpaste sorten.
