den ock mästadels än anses före, fast en
för Förgift och mångahanda Sjukdomar, hvilken skulle tjena til förvarings-medel deremot, så väl som mot annan farlig smitta. Båda dessa compositioner anföras af Sim. Berchelt i dess Bok om Pestilentien af år 1589, och recenseras af P. J. Bergius i dess Tal om Stockholm för 200 år sedan och Stockh. nu för tiden, i anseende til Handel och Vetenskaper, särdeles den Medicinska, p. 100. 101. Jag finner väl, at O. v. Dalin, vid anförandet af K. GUSTAF den I:s Förbud emot starka drycker år 1551, som nämnes af E. Tegel i K. Gust. Hist. 2. D. p. 285. säger, at derunder begreps i synnerhet Bränvin, Spannemålens farligaste förödare, som då småningom började komma hos oss i bruk: se Sv. R. Hist. 3. D. 1. b. p. 427. men jag anser denna utsaga såsom en ogrundad gissning, från hvilken Auctoren ock sjelf afvikit i dess Tal om Sverige i sitt ämne och Sverige i sin upodling, p .12. där han nekar det hafva kommit i bruk förr än under K. ERIC XIV. Huruvida äfven detta yttrande håller strek, torde nu vara värdt at efterse; då väl först måste afgöras, hvad man förstår med det ordasättet at komma i bruk. Jag vet icke, at man i allmänt tal plägar säga någon sak vara kommen i bruk, som bara en och annan gång, vid ett eller annat synnerligt tilfälle, blifvit vidtagen. Med så mycket mindre fog har man då härtils kunnat påstå Bränvinet uti K. ERICS tid kommit i bruk, som man ej haft at upgifva mer än ett enda document af denna Konungs tid, där Bränvin blifvit nämndt, nemligen Ständernas sanne och rättmätige Orsak til K. Erics afsättande, 1569, hvarest i 20. Artikeln säges, at en part aff Sturarnes tienere bleffue på Swartsiö gård jemmerligen marterede och plågedhe med Brennewijn och andre nyie plåger, som Konung Erich och Jöran Persson uptenckte, ther medh the wille twinge them at bekenne thet som aldrigh war. Men det var förmodeligen ett blott infall af denne elacke Jöran, som såg sig om alla möjeliga utvägar at kunna göra mordet på de oskyldige Herrarne lagligt, at med Bränvin
