blifvit bragt dertil, utan af moden och af det man velat synas karlaktig (*).[1] Gammalt salt Kött
- ↑ (*) När man vil veta, för hvad orsak Tobaken först har kommit i värde och bruk, måste man vända sig til America, hvarifrån den härstammar, och se efter, hvartil han där af Indianerna nyttjades, när Européerne började med dem omgås. Man finner då, at Brasilianerne, som på 1550-talet satte stort värde på sin Petun eller Tobak, och bäro den ständigt med sig, rökade den, både för at draga flussar ur hufvudet, och at dämpa hunger, förnämligast på deras krigs-tåg, då spisning ej så jämnt kunde vanka, såsom Thevet i Singularit. de la Fr. antarct. fol. 59. och De Lery l. c. p. 201. vittna; tilläggandes A. Knivet, at de värderade Tobak mer än något annat, hade på resor deraf ständigt i munnen liggande imellan läpparne och tänderna, och
könen år 1643 dageligen, under och imellan måltiderna, söpo bränvin, somlige til sådant öfverflöd, at de deraf togo döden. Jag vet icke, hvad slags Bränvin det kan varit, som Ogerius en gång, under dess vistande i Sverige år 1635, fick af en Präst utanför Stockholm, at upvärma sig med i kölden, och som så synnerligen väl bekom honom, at han fann sig befogad at ärkänna Bränvin för den yppersta hjertstyrkande dryck: se dess Iter Svecic. p. 186. At De la Boullaye le Gouz l. c. p. 475. vid år 1656 berömmer Bränvinet i Irland såsom excellent, anser jag för mindre underligt. På Färöarne hade Bränvin icke inkommit och dragit de oförståndige til fylleri, förr än kort tid före 1673, såsom L. Debes vittnar i Færöernis oc Færöeske indbyggeris beskrifvelse p. 242. Beträffande sluteligen det Brennten Wein oder Wermutwein, som S. Schweigger i dess Reiss-beschr. nach Constantinop. p. 270. på 1570-talet säger gemene man i Tyskland, på Würtenbergs tracten, hafva brukat, at, til magens upvärmande om mornarne, dricka helt varmt, likasom man i Ægypten plägade dricka Caffé, så inbillar jag mig, at han dermed snarare ment glödgadt Vin med Malört på, än Bränvin.