Hoppa till innehållet

Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/58

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
48
¤ ) ° ( ¤

halfruttna och härskna Skinkor från Europa, hvilka man allmänt med stort behag spisade,

tan-

    Tobaken skall då genast i början fallit Coréerne så ganska behagelig, at de köpte den för dess vigt i silfver; derföre var ock så mycket mindre underligt, at Hamel sedermera år 1665 såg folket därstädes af båda könen, til och med 4 à 5 års barn, så flitigt röka: l. c. När vi gå vidare, se vi, at alle Tatarer, både män och qvinnor, älska Tobak i högsta måtto: Voyages au Nord T. 10. p. 26. De Theleutiske bruka alle at nedsvälja röken: J. G. Gmelins Reise durch Sibirien T. 1. p. 276. hvilket äfven sker af Tunguserna, Samojederna och flera Siberiska folkslag: Voy. au Nord l. c. Ostiakerne älska Tobak öfver alt annat, hälst den Chinesiska, den de ej röka såsom andra, at de blåsa ut röken, utan de taga först litet vatten i munnen, och så röka, sväljandes sedan ned både röken och vattnet, hvilket söker dem faseligen; likväl vänja barnen sig dertil ifrån spädare åldren: se J. B. Müllers Leben u. Gewohnh. der Ostiaken uti Das veränd. Russl. p. 190. Hos Buräterna såg H:r J. G. Georgi äfven de små barnen jämnt gå och röka: Bemerk. einer Reise im Russ. Reich p. 304. I anseende til alt sådant kan man väl säga, at ingen annan växt, ingen vara i verlden, har så allmänt vunnit tycke, eller så vidt utbredt sig, icke heller någon sak så allmänt blifvit dragen til missbruk, som denna oftanämnda ört. Detta missbruk har man sedt de mägtigaste Regenter, i Turkiet, Persien och Ryssland, fruktlöst försöka at hämma med nog skarpa straff. Olearius berättar l. c. p. 126. huru allmän Tobaken var blefven i Ryssland, då han 1643 var där, så at hvar människa, både ung och gammal, antingen rökade eller snusade hvar den gick, och likväl voro då knappt 9 år förlupne, sedan det stränga förbudet där i landet utkom. Huru otilräckelig borde man då icke vänta sig några lägre personers åtgärd emot Tobakens framgång, jag menar de skrifter, som någre Lärde i Europa deremot utgåfvo? Det tyckes som ej heller sjelfve Kon. JACOB I. i England lärer stort förmådt uträtta med den Bok han emot Tobaken författade,