så utmärkt sig för sötma, at man länge
är Mjölk-mat, Honing, Olja, Ris &c. och at en af deras smakeligaste frukost-rätter är Grädde eller färskt Smör, blandadt i ett fat med Honing: Voy. dans la Palestine vers le Grand Emir &c. p. 192. 197. I Egypten bruka detta slags Araber gemenligen til frukost Smör och Honing: L. A. R. Hist. gener. de l’Asie, de l’Afr. & de l’Amer. p. 568. eller ock en kaka af mjöl, honing, smör och vatten: F. Hasselqvists Resa &c. p. 96. Morerne i Egypten äta vanligen om middagarne honing: Pocoke l. c. T. 2. p. 72. I Barbariet gör man sig kakor af mjöl utaf rostadt malt och honing, dem man sedan rörer sönder i vatten, för at ärhålla den söta läske-dryck man där kallar Samita: Niebuhr l. c. T. 2. p. 373. Om fruntimren i Marocco förtäljer John Windus, at de flitigt äta Zummit, eller bröd gjordt af honing, fint mjöl och krydder; hvilket dock ej egenteligen sker för smakens skull, utan af det de tro sig derigenom kunna blifva feta, som de alla eftersträfva, af den orsak, at ju fetare och tjockare ett Fruntimmer är, dess mer blir det där hedradt och eftersökt: Reise nach Mequinetz, p. 20. I Alger brukar det hederligare folket, vid högtideliga tilfällen, at tractera sina gäster med Palm-honing: Shaw Voy. dans la Barbar. & le Levant, T. 1. p. 291. De förmögnare Maroccaner bruka at fricassera kött med honing och mandlar, eller steka det i olja, och äta dertil någon confect: de S:t Olon Relat. de l’Empire de Maroc, p. 91. Konungen i Marocco skickade en ankommen Dansk Officerare til föräring, ibland annat, en Ägg-ost med honing öfver: W. F. Ravns Underretn. om det Marocc. Slaverie, p. 59. De fattige Morer därstädes, som ej mägta sig deras lif-rätt Kuskusu, göra sin måltid med ett fat olja eller honing, hvari de doppa bröd: G. Höst om Marokos og Fes, p. 102. Annars bruka Morerne i Marocco mycket til frukost Smör och Honing på varmt bröd; ja ock Judarne där i landet anse Honing för en hälsosam frukost, hållande sådana honings-kakor för läckrast, hvaruti Bi-ungarne sitta medan de ännu
