likasom tagit det til måttståck för alla söt-saker,
äro mjölk-hvita: sådana säger Engelsmannen Jezreel Jones sig sjelf ofta ätit, men funnit dem osmakeliga, och stundom ock fått halsbränna efter dem: Philosophical Transactions abridged p. 626. Härvid må anmärkas, at detta folk icke är det enda med sådan sällsam smak, ty Herr A. Sparrman berättar om Hottentotterna, at de också äta Honingen hälst på det sätt, at Bi-ungarne följa med, jämte vaxpiporna de ligga uti, och räkna sådant för deras högsta delice. På Madagascar äta ock Negrerne vaxet tillika med honingen: De Flacourt Hist. de l’isle de Madagasc. p. 90. Hvad annars Negrerna i Africa angår, så visa de nog med sin åtrå til det söta Palm-vinet, at de tycka om sötsaker; och om dem i Senegal säger Bruë uttryckeligen, at de mycket älska Honing, i synnerhet qvinfolken: J. B. Labat nouv. Relat. de l’Afr. occid. T. 3. p. 316. På Teneriffa har folket til mat rostadt och malet korn, som de blanda med mjölk och honing: T. Sprat’s History of the Royal Society of Lond. p. 212. Uti Suratte brukar man gerna om middagarne en söt rätt, Dye kallad, bestående af söt grädde med kokadt ris och såcker uti: J. Ovington l. c. T. 2. p. 12. I hela öfriga Ost-Indien röja invånarne nog sin smak för sött med det de så begärligen äta de där varande söta frukter, om hvilka jag nedanföre kommer at handla. Americanerne i flera Spanska Provincer, men särdeles i Quito, vilja gerna hafva sött, och åtgår där en förfärlig mängd Såcker och Honing; de fattigas allmännaste spis är en sort små kakor, liksom tortor, gjorda med honing eller såckerrörs-saft; frukterna användas mäst til Confiturer, hvarpå är stor afgång: A. Ulloa l. c. T.1. p. 251. 262. I Carthagena är favorit-maten Confiturer och Honing: l. c. p. 35. och i Guayaquil ha de mycket Såcker i sitt bränvin: l. c. p. 152. Indianerne i Popayan äta gerna honing: F. Coreal Voy. aux. Indes occid. T. 2. p. 135. och i Cayenne förtära Indianerne, särdeles af qvinno-könet, mycken honing: Des Marchais Voy. en Guinée, Cayenne &c. T. 3. p. 253. Om
