Den här sidan har korrekturlästs
67
¤ ) ° ( ¤
möda på at upfylla Honingens ställe genom hvarjehanda söta safters beredande til likhet med Honing, antingen af det de fruktat brist på den nödvändighets-varan, eller af det den bästa Honing icke altid funnits nog tjenlig för deras afsigter, eller nog passande til flerahanda behof. Härigenom hafva först åtskilliga inkokade Safter och Siraps-sorter upkommit, såsom Cocos-honing (*)[1] i Indien och flerstädes, Drufve-honing, mycket brukelig i Orienten under namn af Pekmes och Duschap (**),[2] Maguey-honing i Nya Spanien (***),[3] Dibs eller Dadel-Sirap i
bien
E 2
- ↑ (*) Den söta och angenäma saft, som utsiprar af ett Cocos-träd, sedan man afhuggit blomqvisten, brukar man inkoka med små heta stenar til den tjocklek man åstundar, och får man då en sort Honing, lika så god som riktig Honing, eller som den utvaldaste Sirap, gul som vax. Fortfar man med inkokningen vidare, och låter massan sedan torka, får man deraf Såcker: F. Pyrard Voyage, part 3. p. 30. Likaså gifver saften af andra slags Palm-träd Såcker, t. ex. Saguer-palmen svart Såcker: Rumphii Herbar. Amboin. T. 1. p. 62. och Lontar-palmen (Borassus flabellifer L.) rödt Såcker, hvilket är den egenteliga Jagara, som så mycket hos Scribenterna omtalas, fast det svarta Såckret ofta får samma namn, blifvandes detta röda gjordt medelst saftens saktliga inkokning til en Sirap, som sedan slås i aflånga korgar och torkas i rök: l. c. p. 49.
- ↑ (**) Pekmes eller Pachmatz hos Turkarna är, efter L. Rauwolfs förklaring, Vindrufve-saft inkokad til Honings tjocklek: Beschreib. der Rais in die Morgenländer p. 105.Duschap hos Perserna säger S. G. Gmelin l. c. vara en ihopkokad drufve-saft.
- ↑ (***) Af Maguey eller Metl (en Americansk Aloë) får man i Mexico en ymnighet af saft, medelst de inre bladens bortskärande, eller, som Gomara hos Clusius Hist. pl. p. 161. säger, medelst urgröpning
