den grad af värma de fordra, såsom t. ex. de så kallade Muftil, som se ut som Mastix, och
i allmänhet, at de färske äro mycket mera lättsmälte än de torre: l. c. p. 750. Phil. à. S. Trinit. fann Dadlarne i Bassora ganska angenäma at äta färska, samt mycket födande, fast nog hettande: l. c. men han säger ej hvad Dadlar han menar af de flera sorter där i Basra förekomma, bland hvilka Niebuhr l. c. tillägger de så kallade Chastaui det främsta rummet, efter de ej besvära magen, ehuru mycket man af dem äter. Fursten N. C. Radzivil antecknade vid Cairo 3:ne skiljaktiga Palmträds-sorter, neml. en lågstammig, bärande sådana aflånga Dadlar, som til våra länder pläga föras; en mycket högstammig, äfvenså med aflånga Dadlar; samt en af ett Päron-träds högd med runda Dadlar, hvilka hade en den bästa smak, men tålte ej at ligga: Hierosol. peregrinat. p. 179. I den förstnämnda Dadel-sorten märkte han, då han åt den färsk, en stark sötma, förknippad med en liten icke obehaglig skärpa: l. c. Jag vil tro, at de som i Barbariet vanka äro af denna samma sort; förmodeligen äfven de som växa i Valencia, änskönt desse i G. Bowles’s tycke äro så vida olika Dadlarne i Barbariet, at de hafva mindre söt, men ock mindre fade, smak: Introd. à l’Hist. nat. & à la Geogr. phys. de l’Espagne, p. 241. Sådant är blott en climatets verkan, ty desse frukter blifva söta, efter den grad af solvärma de växa uti. I Marocco hafva Dadlarne en aromatisk, söt och behagelig smak: Höst l. c. p. 285. och vid Gorea närmare linien fann Adanson dem oändeligen bättre än de bästa Levantiska: l. c. p. 107. Layfield måste väl haft afseende på sådana goda sorter, då han tyckte Dadlar kunna räknas ibland de bästa frukter: Purchas l. c. T. 4. p. 1173. Men när Bruë säger om de Senegalska, at de äro ibland de yppersta fruktslag, se Labat Rel. de l’Afr. occid. T. 3. p. 22. så kan det vara ovisst, om han icke dervid rätt så mycket ser på den stora nytta denna frukt skaffar, som på smaken. Han yttrar sig l. c. p. 13. at de allmänna Dadlarne äro den
