välsmakelige. Aublet underrättar oss om Nötterna på 3 Palm-slag i Gviana, nemligen Maripa, Comon och Paripou, som både Indianerne, Negrerne och Creolerne med begärlighet äta, och som komma på de bästa bord (*).[1] En Palmiste i akt tog Feuillée på Martinique, med nötter litet större än dufve-ägg, hvilkas kärnar han fann af rätt god smak och föda (**).[2] En annan Palmite i Carthagena omtalar Ulloa, hvars frukt är stor och af utmärkt sötma delebpalm och behaglighet (***).[3] Här lärer ock den Deleb böra uptagas, som Poncet träffade i Sennar i Africa, hvars frukt var rund, växte i klasar, och hyste, inom skalet, men utomkring kärnen, ett ämne, nästan likt honing, som hade balsamisk lukt, och var så sött och ljufligt, at Poncet aldrig visste sig hafva ätit någon ting så läckert (†).[4] Den rara Palm-frukten, som under namn af Maldiviska Cocos-nötter altid kokosnöt hållits i högt värde, har väl icke för smakens, utan för en förment nyttas skull, blifvit så flitigt eftersökt (††).[5]
- ↑ (*) Hist. des Plant. de la Guiane Franc. Supplem.p.101.102. De pläga kokas i vatten med litet salt.
- ↑ (**) Se dess Journ. des Obs. phys &c. T. 3. p. 416. hvarest han kallar denna Palm Palma altissima nucifera, siliquis ventricosis.
- ↑ (***) L. c. T. 1. p. 46.
- ↑ (†) Se dess Voyage d’Ethiopie i Lettr. édifiantes & curieus. T. 4. p. 46.
- ↑ (††) Jag tager mig här frihet, at gå litet utom ämnet, och anföra något om denna märkeliga frukt, som i Indien kallas Tavarcare, och knapt varit at se i Europa, utan i Cabineter. Den är stor, säger N. Grew i Mus. Reg. Societ. p. 197. ungefär af 1 fots
