Nötter ibland de bästa Malabariska frukter (*).[1] Bland de många öfriga Palm-slagen, hvilka ännu til större delen Botanisterne oredigt bekante, äro väl åtskillige dels föga gode, dels aldeles oätelige (**);[2] men ock någre rätt
- ↑ (*) B. Ziegenbalg i Bericht derer Königl. Dänisch. Missionar. in Ost-Ind. 3. Contin. p. 122.
- ↑ (**) Ehuru frukten på Borassus flabellifer L. är, sedan den blifvit fullväxt, hård och oätelig, kan den dock väl ätas, medan den är ung och tendre, varandes då inuti blå och klar som gelée, söt til smaken, och ej oangenäm: v. Rhede l. c. p. 12.
sig sjelf i 5 års tid gjort: l. c. part. 1. p. 85. hvaremot de på andra ställen finnas svårsmälte för magen, och derföre sällan ätas: G. Dampier Voy. autour du monde, T. 1. p. 309. lärandes utan tvifvel sådant vara orsaken, hvarföre de ej gerna ätas i Batavia: Hessen l .c. icke heller i Carthagena, där endast vattnet i dem eftersökes til at dricka: Ulloa l. c. T. 1. p. 68. Detta vatten varierar efter åldren: i en helt ung Nöt är det väl sött, men blandadt med sälta; sedan nöten vuxit ut, men skalet ännu är vekt och som brusk, är det som bäst, en ädel saft, klar och kall, helt söt och angenäm at dricka; sedan skalet blifvit benhårdt, är vattnet suraktigt; och ändteligen då nöten är gammal, finnes det åter sött, men något härsket, och otjenligt at dricka: Rumphius l. c. Annars fås ock af kärnen, då han rifves eller stötes och sedan prässas, en behagelig Emulsion eller Mjölk-saft, hvilken smakar som mjölk, med någon åtföljande oljaktighet: v. Rhede l. c. I matlagning göra Siamerne sig mera gagn af Cocos-nötterna, än af något annat frukt-slag, nyttjandes kärnen, både rifven och orifven, til at uphöja smaken med på många sina rätter: Turpin Hist. civ. & natur. de Siam. T. 1. p. 236.och i Africa gör man sig af omogna kärnarne, hämtade med sked och upblandade med såcker och krydder, eller med rosen-vatten, ganska läckra rätter: Labat l. c. p. 131. 353.
