komma at updragas där de efter sin natur vilja vara, och de tillika äro af de bästa sorter,
sällan fullt skäl för namn af läckerheter, ty deras smak blir gemenligen för fade och vattenaktig, såsom på gurkor, med för liten sötma, derest ej tilfälligheter af ovanligt gynsam väderlek, eller ock kanske af synnerliga konstgrep hos skötaren, mellankomma. Igenom sådant kan vissa varma somrar hända, at de i godhet nalkas dem, som i de varmare länder framalstras, hos hvilka altid rönes starkare sötma jämte en hög smak: L’Ecole du jardin potager T. 2. p. 215. Man får dem rätt läckra, säger Bauhinus Hist. pl. T. 2. p. 245. i Italien, Spanien, Provence, Languedoc, Basque, nedra Österrike och Ungern; men icke så i Frankrikes norra del, i England, Holland m. m. ty där ärnå de svårligen sin rätta mognad, och bli deraf insipide eller af fade smak. De fordra mycken sol-värma til sin riktiga trefnad, men de urarta sig i en stark och brännande hetta, hvarföre ock ej var underligt, at Phil. a. S. Trinitate fann dem i Indien så osmakeliga: l. c. p. 308. De Ost-Indiske Melonerne, säger J. H. van Linschoten, stå tilbaka för de Spanska, ty de kunna icke ätas utan såcker: se J. T. & J. J. de Bry Ind. Orient. P. 4. p. 25. Ingen kan i Indostan få goda Meloner, mer än någre Magnater, som skaffa sig kärnar af ypperlig sort ifrån Persien, och med öfverordentelig omsorg låta sköta plantorna; hvilket dock ofta intet hjelper dem til god frukt, åtminstone icke längre än på första året, emedan climatet är dem emot, så at de urarta sig: Bernier l. c. T. 2. p. 24. Likaså händer på Cap de bonne Esperance, at Melonerne ej bibehålla sig goda längre än det första eller andra året efter kärnarnes ditkomst från Europa, urartandes sig alt för mycket på det tredje: De la Caille l. c. p. 281. jag dömmer ej om, hvarutaf sådant där kan härröra. På Amboina falla de sig dåliga och vattiga: Valentyn Oud en nieuw Oost-Ind. 3. deel. 1. afd. p. 254. I Rio Janeiro i Brasilien äro de både mjölaktige och af fade smak: J. Hawkesworth Relat. des
