Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/94

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

så tilvålla de sig ett utmärkt rum ibland läckerheter; hvarföre ock Cavazzi nämner de

per-

    voy. dans l’hemisphere merid. T. 2. p. 254. Annars ser jag väl, at i ett af de heta climat, neml. i Surinam, blifva ordinaire Europeiske Meloner af ganska god smak, samt våra Cantaluper både öfvermåttan stora, och af så fin och delicat smak, at man ej kan äta något läckrare: Fermin l. c. T. 1. p. 188. men jag vet ock, at climatet är där nog fuktigt, och at man där, när torka tilstöter, brukar at vattna sina Meloner: l. c. På Americanska öarne, där fuktighet vankar ifrån hafvet, är det så svårt, säger Labat i Voy. aux Isles de l’Amer. T. 1. p. 372. at ibland 50 Meloner träffa en ond, som det i Europa är, at ibland 50 råka på en god, och fann han dem af fin och delicat smak, ljufligt luktande och oskyldiga för magen. Melonerne på Danska Americanska öarne förklarar Oldendorp för söta och ganska välsmakande: l. c. T. 1. p. 156. I Louisiana äro de alla bättre än de Europeiske af lika sorter, säger T. Jefferys i Natural and civil history of the French dominions in North and South Amer. T. 1. p. 155. Melonerne i Valencia föredragas för alla andra Spanska: Plüer l. c. p. 554. ja Höst tyckte de Såcker-Meloner han i Cadiz åt öfverträffa äfven de Maroccanska, hvilka senare han dock fann mycket goda: l. c. p. 288. I Alger rönte Shaw en högre smak på Melonerna, än i England: l. c. p. 290. och han kunde ju intet annat vänta. Underligare var, at C. Patin märkte skilnad imellan Melonerna i Italien och Österrike, hvilka senare han fann nästan så goda som de förra: Relat. de voyages en Allemagne, Anglet. Holl. &c. p. 27. Men åter nog naturligt, at de Meloner, som Tournefort träffade vid ett Kloster i Armenien, och om hvilka han säger at inga bättre gåfvos i hela Levanten, skulle i läckerhet öfvergå dem man kunde få i Paris: Voyage du Levant T. 3. p. 193. Så var också det intet orimligt, at Melonerne på öen Zante i Grekiska Archipelagen, särdeles de hvita som luktade likt Ambra, föreföllo Wheeler bättre, än de han