Den här sidan har korrekturlästs
97
¤ ) ° ( ¤
America hålles Markattor för et ståteligt villebråd, varandes dessa djur helt feta, sedan frukterne mognat, hvarföre ock Vafer fann köttet af utvald godhet, på de slag han kom at äta (†).[1] Vid Skogs-foglarna kan den
märk-
- ↑ (†) Uti Ostindien anse Siameserne Markattor af åtskilliga slag, för en läcker mat: Turpin. På Ceilon äta de infödde landets Markattor: Knox. Men på Isle de France är köttet motbjudande, om ej djuret haft goda frukter at tilgå. Voy. a l’Isle de France. I Africa åtos Markattor redan i Herodoti tid. Negrerne vid Cap Apollonia äta dem gerna: Atkins. Labat åt Markatt-kött med nöje, och fann det hvitt, mört, saftigt och läckert, med hvad Sauce som helst. Negrerne vid Gambra floden älska denna mat: Purchas; äfven de i Senegal: Brue, Labat. Negrerne i Södra Africa äta Markattor såsom en läckerhet, och Europeer, som fölgde deras exempel, funno detta kött godt: Churchill. Men de ifrigaste Markatt-ätare böra sökas i America, särdeles i des Södra del. At börja vid Ön St. Catharina, så åt Pernety där Markatt-kött, det han fann rätt godt och tog för Kanin-kött: Voy. aux Malouins. Invånarne jaga där mäst efter Markattor, som utgöra deras mästa föda: Frezier. Omkring Amazon floden, äro Aporne de allmännaste och begärligaste villebråd: De la Condamine. Pigafetta omtalar små vackra Markattor, som åtos i Brasilien: Brookes. När Knivet åt hos Brasilianerne, undfägnades han med stekta Markattor: Purchas. Indianerne i Peru hålla boucanneradt Markatt-kött för läckerhet: Coreal. Uti Lettr. edif. bekräftas det samma om flera Peruvianska Berg-apor. Omkring Orenoque hålla folket hvar sin art i värde, och äta gerna des kött. Men alla så kallade Miccos ätas gemensamt af alla. De hvita Markattor hafva et hårdt kött, ehuru mycket det än kokas, men det är dock icke osmakligt: Gumilla. I Cayenne framsättes et Markatthufvud, såsom en Capun, eller annan fogel, med des soppa: Jefferys. I Voy. de Bindet, pag. 342. (cit. Buffon) sägas de så kallade Hurleurs (Simiæ
