Om människorne före Syndafloden ätit något kött, är mycket ovisst, men månge tro sig hafva fog at derpå tvifla, stödjande sig ibland annat på vår HERres tal til Noach och des Söner efter Floden, som innebär tilstånd för dem, at til mat åt sig få nyttja hvad som röres och lefver, likasom de förut hade nyttjat växter. I det fallet har väl Noach med sitt Hus sedermera ofelbart hållit sig allena vid de djurens ätande, som ansågos såsom rena, hvarom man finner dessa personer hafva haft tilräckligt begrep; och hafva altså blott de idislande och tvåklöfvade slagen ibland de däggande djuren, på några få slag när, de frö- och fruktätande förnämligast ibland Foglarna, de fjällige ibland Fiskarna, samt allenast några få Gräshoppe-slag ibland Insecterna, utgjort deras kost utur Djurriket. Det är ock ingen tvifvel, at ju dessa djurs kött är för människonaturen tjenligare, med sin milda gelatineusa närings-saft, än antingen rofdjurens skarpt alcalescerande och til röta benägnare kött, eller vissa andra djurs ymniga fett. Men som människornas begär vilja så sällan hvila vid ett, ehuru detsamma kan vara dem angenämt nog, utan regeras gerna af ostadighet och
