Den här sidan har korrekturlästs
¤ ) ° ( ¤
och god (*).[1] Den högbente Flamingos eller Phœnicopteri kött ser jag än berömmas och än föraktas, hvilken skiljaktighet jag ej påtager mig at bilägga, men alle sammanstämma däruti, at des tunga är en läckerbit, hvarföre ock, af de kräselige munnarna i det gamla Rom, knapt någon ting var mera efterlängtadt (†).[2] Des storlek leder dock min tanka til
Strut-
G 5
- ↑ (*) Hämatopus Ostralegus L. kallas i Wermdö Skärgård Albrok; håller sig vid strander och lefver af Snäckdjur. Foglens smak blifver af denna föda något tranig, hvilket dock afhjelpes med skinnets afflående. Flådd skal foglen ock i Norige anses för god: Hammer. Feuillée kallar des kött angenämt, och Brickell mört, samt välsmakande.
- ↑ (†) Om denna stora, resliga och präcktiga foglens egenskap, sedan han lemnat spettet, kan man väl nyttja det talesättet, at de lärde äro af många meningar. Utgifvaren vil först anföra deras intyg, som lasta des kött: Phoenicopteri rubri kött har en kärroch tranaktig smak: Brue, Labat. Det är obehagligt, såsom tranige sjöfoglars: Charleton, Bruyerin. Det är mycket hårdt: Quiqueran; elakt: Charlevoix; samt svart och magert: Labat, Dampier, m. fl. Detta alt håller Utgifvaren vara grundadt. Likväl har detta kött funnit mildare omdömen hos somliga. Halle kallar det tämligen godt. Labat skrifver at det är i somligas tycke godt, fast det har träsk smak, Dampier, at det, oaktadt des magerhet och svärta, hvarken har någon traneller fisksmak, utan är rätt godt. Du Tertre, at det är förträffligt, ehuru det röjer en liten transmak. Oldendorp, at det är ganska välsmakande. Kolbe, at det är sundt och välsmakande, särdeles stekt, eller kokt med ris, som
intil Ardea eller Stork-slägtet. De äro särdeles i Egypten privilegierade, emedan de, efter Nilens flöde, rensa landet från ormar och reptilier.