sådana åtbörder, som han tillika skulle dansa, alt med utsträckta vingar. Jag ser et slags Trast på Öen Bourbon berömmas för en särdeles utvald smak; men det är just icke köttet på Kramsfoglarna, som utgör all den angenäma smaken, utan det kommer synnerligen an på hvad slags bär de förtärt, ty vi bruke at äta dem med inälfvor och inkråmet (*).[1]
- ↑ (*) Under Kramsfoglarna begripes i synnerhet Trast-slägtet Turdus, som i alla tider fått et heders rum på läckra bord. De intaga en märkelig plats uti gamla Roms yppighets historia. Turdi och merulæ göddes där uti fogelhus och såldes ganska dyrt til en Lucullus, Hortensius och flera: Varro.
och steker dem, då de äro ganska läckra. Papegojorna på St. Thomas; deras kött är ganska godt och saftigt, fast än svart. Man kokar på dem excellenta soppor, eller daubes då de äro gamla, de unga steker man på spett eller halster: Labat. Fermin försökte at tillaga Papegojor på flera sätt, då han fann, at de, som stektes, blefvo så torra, at de icke hade någon smak, men de, som koktes och stufvades, blefvo tendra, delicata och fullkomligen goda, och soppan som derpå koktes, utvald. På Jamaica ätas flere slag Papegojor äfven på de förmögnares bord: Browne. Uti Carolina blifva de förträfflige, den tiden mulbären mognat och öfverträffa dufvor: Brickell. De ätes ock i Georgien: Schlözer. a) Psitt. macas: Linn. Des kött är ganska hårdt, men ätes af många: Wafer. De äro svarte och sege, och ganska farlige när de sjelfve ätit Mancenille: Du Tertre. I Cayenne kokar man goda soppor på denna fogel: Latham. b) Psitt. pertinax L. hålles för admirabel til smaken af Frantsmän och Indianer i America, men icke så aldeles af Engelsmän: Latham. c) Psitt. rufirostris L. hålles för god; är fet och smakelig: Latham.
