då vi äte våra sköna Mjölk-kalfvar, våra di-lamb, våra mjölk-grisar, våra kycklingar, våra dufveungar m. fl. De gamle Romare gingo för den orsaken så långt, at de äfven gerna åto katt-ungar som didde; hvilket man ock än i
välsmakande än Frankrikes: De la Porte. Africanske Fasanerne berömmas ej mindre. I Guinea äro de mycket välsmakande: Römmer, Bosman. På Madagascar finnes en art små och mycket smaklige Fasaner, violette, med röda näbbar: Flacourt. På Ön Tabago finnes en rätt god Fasan-art: Sloane. Vid Portobelo äro Fasaner af förträffelig smak: Ulloa. Men på Cayenne, torre, sege och af slät smak: Barrere. På Ön St. Catharina smakar de på långt när icke så väl, som de Engelske: Anson. Omkring Acapulco funnos de väl store, men torre och osmaklige: Anson. Detta är at säga i allmänhet. a) Phas. Colchicus L. är en mat för Konga bord: v. Linné, Crantz; helt läcker och god at äta: Rzaczynski. De unge och fete tupparne äro särdeles lättsmäldte välsmakande och sunde at äta: Crantz. Oribasius gifver, i alla dessa afseenden, Fasanen företräde för höns. b) Phas. Motmot L. finnes på Antillerne och Americas fasta land; är af förträffelig smak: Feuille. c) Phas. pictus L. smakar aldeles såsom de vanlige Fasaner: Götz; men Latham säger, efter Du Halde, at den öfverträffar alla sina slägtingar. d) Caracara, en Fasan (Phas. Antill. Briss.) är aldeles så smakelig, som Europas: Du Tertre. e) Maraye, en fogel i Guiana, som, enligt Bajon, väl har något hårdt, men ganska välsmakande kött. Fermier håller den för en Crax, och kallar den ganska god. Det är förmodligen den Marail, hvilken Aublet anser för en art Kalkon, och gifver företrädet för Fasaner, emedan den är saftigare. f) Paraqua en Fasan, som af Bajon hålles jämngod med de rätta Fasaner. Feuille kallar den Catracas, och lär den vara Phas. Motmot L. g)
