medan de äro unga, faller sig deras kött
både där och på Huaheine: Forster. Engelsmännerne, som där åto Hundstek, öfverens kommo enhälligt, at den var nästan så god, som et Engelskt lamb: Hawkesworth. Man skulle tro, at den föda af bröd-frukt, Cocos, Jynamer, m. m. som gifves åt Öns Hundar, hufvudsakligen bidrager til köttets goda smak. Men äfven Hundar, som icke blifvit så födde, äro fundne lika gode. Men slagtade på Cooks skepp en Hund, som på N. Zeeland blifvit född med fisk, och steken liknade aldeles Hammel-kött, och kunde icke skiljas derifrån: G. Forster. Herr Cook längtade, efter färskt kött, under en sjukdom; man slagtade en Skepshund, och tilredde deraf både soppa och stek, som gaf honom nya krafter och påskyndade hans förbättring. Prof. Sparrman har meddelat följande anmärkning. På Cooks skepp slagtades, litet efter hämtad förfriskning til lands, en smålurfvig Hund af Europeisk race, född hela tiden med kött, ben, bröd, och hvad annars kunnat om bord vanka, då des kött befans ej något mål sämre än de Taheitiske Hundarnes, som med frukter och dylikt pläga upfödas, utan hade enahanda smak. En annan Hund, hvilken såsom hvalp hade blifvit tagen på Taheiti, och öfver 9 månaders tid njutit vanlig hund-föda på skeppet, blef slagtad och äten af Engelske Officerare, då köttet fanns aldeles lika med Hundarnes på Taheiti, neml. ganska nära liknande fåreller lamb-kött. Sparrman säger, at det som vardt stekt, föll honom något segt, hvilket fel han dock skyller på Kocken, men det som togs til sopp-kött, kändes helt mört, och kunde ej skiljas från det bästa lamb-kött, varandes ock sjelfva soppan aldeles sådan til smak, som den borde vara. Utgifvaren vil ock til denna artikel bifoga en antekning utur Le Gentil, den han ej til fullo förstår. Le Gentil säger först at de af Fransoserne i Pondichery så kallade Chiens marrons intet annat äro än vilde Hundar. En sådan Chien marrons
