Alperna söker man flitigt Murmel-djur, och tillagar dem på samma sätt som grisar, med hvilka de hafva någon likhet i smaken, fast altid någon fränhet bibehålles: Houttuyn. Gmelin skrifver, at djuren blifva mycket fete emot vintren, likna til smaken svin-kött, samt ätas af Fjällboerne stekte, saltade, rökte, halfrå. De ätas ock i Ungern: Scopoli; samt åt Nurnbergs-trakten: Merklein. Pallas och Messerschmidt hafva funnit köttet nog välsmakande, när de icke varit för fett. Det liknade, i deras tycke, Hare-kött. (Utgifvaren bör erindra, at han hitför Pallas intyg om des Mus aretomys, eller N. Asiens Bobak.) Murmel-djur, med kål til, är för Schweizaren en ypperlig rätt: Zuckert. b) Mus Citillus Linn. & Pall. Pennants Earless marmot hålles för delicat: Rajus. De äro på Cap. ganska gode: Kolbe. Denne är N. Asiens Suslic, som af de fläste Siberiske folkslag hålles för en läckerhet, helst om hösten, då den blifver liksom späckad, så at de förnämste ibland Kalmyckerne hålla des kött för den kosteligaste rätt, kokad med sur mjölk, eller ock uti den kittel, hvari de distillera sin sto-mjölk til bränvin; och tror Pallas, at den icke skal gifva de Romares Glires företräde, i anseende til smaken. Buräterne älska ock särdeles detta djurs kött: Georgii. I Crayn kallas desse djur för Bilchen eller Pilchen, och blifva så fete, at de hafva mera späck än kött. Det sämre folket upsöker dem flitigt. De äro bäst stekte, men man plägar ock af dem insalta en stor myckenhet för vintren: Valvasor. Utgifvaren bör ock anmärka, at Pennant skiljer Suslic från Citillus och kallar den Casan Marmot, men har dock fölgt Pallas. c) Mus Cricetus Linn. & Pall. Pennants German Marmot, Hamstern, ätes i Schlesien och Thuringen, men icke i Gotha: Sultzer. Det fattiga folket i Thuringen äter Hamstern med synnerlig begärlighet och säga honom til smaken likna höns-kött: Reichardt. Det är en god spis: Houttuyn, Sebizius. d) Mus Monax L. Pennants Maryland Marmot; eller Catesbys så kallade Bahama Kaniner, äro rätt gode at äta, och likna
