och Möss (†),[1] varande genast färdige at flå,
- ↑ (†) Möss, Mus Musculus L. ätas, enligt Georgii, af
Herbert. När lyckan tilskyndar Chinesaren en Råtta, lagar han däraf et herrligt Kiåkiå eller ragout, och fägnar sig oförlikneligen öfver denna härliga rätten: Brelin. Chineserne i Batavia äta Råttor: Kraak. Äfven Indianerne i Madura: Lettr. edif. Näst dem äro Negrerne at märka, för deras smak på Rått-kött. Fetu Negrer hålla dem för en välsmakande spis: Müller. Negrerne i Congo jagade Råttor och stekte dem med hull och hår, samt åto dem så begärligt, som Italienerne sina becfigues: Zuchelli. Guinea Negrerne äta dem utan betänkande: Churchill. Labat berättar, at Råttor, stekta med hull och hår, voro den läckraste rätten hos Drotningen i Matamba. De bibehålla samma smak i Negrernas tycke, uti Vestindien, så at de utgöra slafvarnas största kräslighet, Hist. of Jamaica. Äfven på Öen St. Thomas: Labat. Brasilianerne äta råttor: Rochefort, Purchas. Pigafetta omtalar en Patagon, som upåt flera Skeps-råttor rå. cit. De Brosses. Kanske fördomen afmålar oss denna föda obehagligare än den är. Sloane berättar af erfarenhet, at Råttorna på Jamaica, som lefvat af Såcker-rör, äro verkeligen goda. De säljas där dussin tals. Elliot omtalar Engelske Skeps-Lieutenanter, som åto Fricassé af Råttor, det de funno så godt, som annat villebråd. Båtsmännerne höllo dem för högtids-kost. Sparrman berättar, at Cadetten Logie och Qvartermästaren Hellvell på Resolution, under Söderhafsresan, åto nästan dageligen Råttor och Möss, dem en deras katt fångade, och försäkrade bägge, at detta kött var delicat, och så godt som Kanin, om icke bättre. Han fann ock, at de rengjorde och tvättade Råttor icke hade den vanliga elaka lukten. b) Mus amphib. L. ätes af bönderne i Frankrike under jours maigres: Buffon. Köttet är ej aldeles elakt. c) Pennants Mexican Shrev. Tucan, är en Rått-art, som är delicat: Schreber.
