Sida:Tal om Läckerheter-2.djvu/165

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
157
¤ ) ° ( ¤

Flädermöss falla sig allestädes fula och otäcka, samt här hos oss så ganska små, at man ej skulle kunna äta dem, ehuru gerna man ville; men i de varma länder äro så stora slag däraf som en liten höna, med alns-långa vingar, ganska hvita i köttet, som är något sött, men dock rätt delicat, af samma smak som Kycklingar, om icke bättre, när de äro feta, brukandes man vid tillagningen at hugga bort hufvud, vingar och fötter, då intet mera otäckt

är

    Africa och stundom i Europa. Det är sannolikt denna, som, enligt Bosman, af Guinea Negrerne hålles för god mat, samt af Européer för läcker. Då den emot hösten blir fet, är den just icke osmaklig, men något fade: Buffon. Den skal, enligt Rajus, funnits vild uti Italien, samt hållits fal på Roms torg, och är förmodligen den Porc epic, om hvilken Brydone skrifver, at den, i Neapel, smakar ganska fade och snart släcker matlusten. Vid goda Hopps-udden har den af Holländarne blifvit hållen för rätt god mat: Brookes. Des kött är lagom fett, och följakteligen sundt, men bör hänga et par dygn i rök: Kolbe. Sparrman berättar, at det är ingalunda osmakligt; liknar närmast fläsk och ätes mäst rökt. Herport kallar det et godt villebråd på Cap. Schreber förklarar det äfven äteligt. Men på Madagascar fann Flacourt det för fett och sladdrigt, at han aldrig kunde äta det. b) Hystrix macroura, är et Asiatiskt djur och räknas af Engelsmännerna på Sumatra för en ganska god mat: Dampier. c) Hystrix prehensilis L. finnes på Java, men särdeles uti Södra America. Des kött är rätt välsmakande: Rajus; samt enligt Jefferys, gemenligen fett, mört och läckert. Marcgraf har ofta ätit det i Brasilien, och funnit det rätt välsmakande. Det skal, enligt Pennant, vara hvitt och rätt godt. Det stekes gemenligen och blir då ej osmakligt: