är på dem at se (†).[1] Föga täckare förekommer oss Ödlan Igvana i America, hvars kött likväl aldrig annorlunda blifvit ansedt än för en den ypperligaste delice, icke blott af Indianerna, utan ock af alla Européer, som någon tid
- ↑ (†) Af Flädermöss vet Utgifvaren icke, om någon art ätes, utan den stora Vespertilio Vampyrus Linn. och Luillier är den ende, som förklarar detta kött för mindre smakligt i Bengala. Däremot berömmes det af alla andra. Köttet är helt hvitt, och de ungas rätt läckert, så at Tavernier verkeligen ansedt det för Kycklingar, om han ej vetat hvad art det var. Tapper säger det likna höns-kött, både til färg och smak. Nieuhof kallar det icke oangenämt. Man afhugger endast hufvud och vingar, då sedermera intet obehagligt återstår för ögat: De la Flotte. Uti Indien fås de store som Capuner. Portugiserne finna köttet rätt delicat, men något sött: Boullaye le Gouz. Köttet hålles där jämngodt med Rapphöns: Linschoten.
Churchill. Samma intyg gifves af Schreber, som kallar det hvitt och läckert. d) Hystrix dorsata L. träffas helst i Norra America, och menas af de Auctorer, som omtala Piggsvin från denna verldstrakt. De vilde vid Hudsons-vik sätta därpå stort värde: Ellis. Den är ock där rätt smaklig: Voy. for the discov. &c. Lahontan fann den dock ej så läcker, som folket i orten ansåg den vara. Jefferys kallar den likväl en god mat, samt håller den jämngod med en stekt gris. Den Porc epic, på hvilken folket i Issiny sätta stort värde, enligt Loyers intyg, synes för Utgifvaren vara H. cristata. Utom dessa omtalar Sauri en Coëndu från Mexico, som skal vara ganska god at äta. Des art är tvistig, och tros vara skild från Prehensilis; samt en annan art, som i Linn. S. N. ed. x. kallas Hystrix brachyura, men af Erxleben Erinaceus Malaccensis, emedan man, enligt Walentyn där upföder honom i husen för des goda kött.
