Den här sidan har korrekturlästs
de vanlige svinen (*),[1] och Tajacu-svinet derstädes hålles i stort värde af Indianerna, fast Europeerne sällan täckas äta des fläsk, för detta djurs på ryggen sittande silkörtel, men de som det ätit, hafva funnit det mycket godt (**).[2] Babyrussa har jämväl smakligt kött (†).[3] Ovisst,
- ↑ (*) Warree-svinet har mycken smak af vildsvin: Bachelier. är ock mindre oljaktigt och mera smakligt än det Europeiska svinköttet, hvarföre det ock mycket ätes af de hvita: Bancroft. Wafer kallar det rätt godt. Descr. of the Isthm of Panama. hålles af somliga för smakeligare än Tajacu.
- ↑ (**) Sus Tajacu Linn. är ganska god spis, lättare för matsmältningen än de vanliga svinens, mindre fett, har et tunnt fläsk, som är läckert och et kött, som är mört: Bajon. Men man måste inom tre eller fyra timar afskära körtelen på det fälda djuret, äfven testiclarna, annars blifver köttet odrägligt och stinkande: Wafer, Jefferys, Wormius. Indianerne sätta stort värde på denna föda. Piso gifver detta fläsk företräde för det Europeiska, men Hernandez håller det hårdare. Phil. Trans. Fermin biträder dock Piso i des omdöme. Marcgraf åter håller det jämngodt med våra svins kött; fast späcket ej är så bredt. A. Costa kallar det: commodissima esui. Bancroft, at de hvita styggas dervid för den vidrigt luktande körtelen, hvilken dock ej skadar, om den i tid afskäres, ju förr des bättre. Barlæus tillåter sjuka nyttja kött af Tajacu. D’Acugna skrifver, at Tajacu är åtminstone så godt, som våra villsvin. Så många instämmande vitnesbörd måste gifva detta djur rätt at behålla des rum bland smakeliga födoämnen.
- ↑ (†) Sus Babyrussa Linn. Grew berättar efter Piso, at denne svinart på sin ort är et förträffeligt
Gmelin junior och Pallas. I anseende til smak och värde sätter Cardanus vildsvinet näst haren. Då vildsvin insaltas vid Schiras, blifva de mycket smakligare än i Europa: Figueroa.
