Sida:Tal om Läckerheter-2.djvu/18

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

om Laubba i Gviana är et svin, som Erxleben menar, men des kött är så öfvermåttan välsmakeligt, at Européerne därstädes sätta det framför alt annat kött (*).[1] Gräfsvin ätas af Chineserna med stor begärlighet (**).[2]

    villebråd. Sauri försäkrar at Indianerne gifva Babyrussa företräde för alt vildt. På öarna Xoula, Boero och Celebes är detta djurs kött läckert. S. v. Goch. På Molukkerne hålles det äfven bättre än vanligt vildsvinskött: Houttuyn. På Amboina beskrifver Iversen det såsom välsmakande, men har, enligt Buffon, den olägenhet, at det snart förskämes. Walentyn betygar, at Babyrussas kött närmare liknar hjort, än svin; detta djur har ock mera kött än späck.

  1. (*) Til de i texten nämnde vilda Svinarter kunna läggas (a) Sus hydrochæris, fast des kött ej är fritt från transmak: Buffon. Hufvudet är dock godt. Jan Staden jämför detta djurs kött med vanligt svinkött. Barrera kallar det läckert. Bancroft håller det för bästa villebråd på Surinam. (b) Aper Aethiopicus, beskrifven af Professor Pallas. Grisarnes kött liknar våra allmännas: A. Sparrman. På Madagascar blifver den enligt Flacourt öfvermåttan delicat.
  2. (**) Hvad Gräfsvinet angår, så kan Utgifvaren af egen erfarenhet med Buffon instämma, at det åtminstone icke är absolut elakt. J. Lindvall berättar, at en ung gräfling, lagom fet, icke försmås på landsbygden i Bleking; men i allmänhet torde man dock kunna med Bruyerin påstå, at detta kött har något vidrigt. Likväl såsom flera Folkslag funnit detta kreatur både äteligt och smakeligt, har Hr. Författaren med skäl, enligt sin plan, lemnat det et rum i detta Tal. Enligt Sauri, bör det icke kallas osmakeligt. Enligt Pallas utgör det Kalmyckernas läckerhet. Tanzer kallar det något äckligt, men sött. Zuckert skrifver, at det i Frankrike ätes med blomkål, och räknas i Schveiz