hönsägg (*).[1] Jag vet icke, hvad slags Ödla det är, som Europeerne i Ostindien pläga kalla
- ↑ (*)
verklig läckerhet; äggen värderas också högt och betalas dyrt i Batavia, varandes blott för de rika. Igvanas kött säges vara angenämare at äta än hönsoch Canin-kött, och ganska begärligt för dem som en gång har smakat det: Olearius. Igvana hålla somlige Holländare på Ceilon för en synnerlig läckerhet, och är des kött öfvermåttan godt: Sauri. Labat åt en Igvana, lagad som et kyckling-fricassée, och var köttet så likt kycklinge-kött, både uti hvithet och läckerhet, at han ej kunnat tro annat, om han ej sedt tillagningen. Igvanas kött är en delicieux mat: Charlevoix. Igvana ätes i America, äfven af de Christna, som en angenäm spis, de tycka köttet närmast liknar höns-kött. En Igvana på Öen Formosa ätes som läckerhet. Valentyn och Du Halde intyga, at de ätas både i Ostoch Westindien: Sera. Igvana är den vanligaste maten i Panama, och äter man där öfvermåttan gerna detta ganska hvita kött, äfven som ock äggen, men Ulloa fann dessa ägg vedervärdiga, och tyckte ej heller om sjelfva köttet, som i hans tycke föll sig sötaktigt och af något motbjudande lukt. Man talar där allmänt om, huru det har samma smak som kycklingar, men Ulloa kunde ej finna någon likhet. Igvana utgör en del af Caraibernes på St. Christophers dageliga kost: Oldmixon. Igvana äta Negrerne i Surinam såsom en ganska läcker mat: Fermin. Igvanas kött är välsmakande då det kokas och länge stekes i smör, är äfven så läckert som kycklingeeller Canin-kött: Marcgraf. Igvanas kött anses för en stor delice af alla som någon tid varit där i landet: Bancroft. Igvanas kött hölls i mycket värde af Avanturiererna dem Dampier fölgde i Americanska farvatnen, så at de altid gåfvo det til kost åt sina sjuka, och kunde man därpå koka en ypperlig soppa: Dampier. Benzoni fann Igvana honorna bättre at äta än
