Salamandra, men jag ser at des kött också
hannarna, och deras ägg smakade bättre än sjelfva köttet: Chauveton.
Utgifvaren måste lemna Läsaren i samma vilrådighet, den han för egen del måste vidkännas, vid de resandes upgifter, som beröma Ödlor i de varmare länder. Lacertologien är en för honom främmande gren af Djurrikets kännedom, och redighet står ej at hämta af Rese-beskrifningar för äldre tider. Den enda Ödle-art, som med visshet kan upgifvas, är Lac. Dracæna L. hvilken i America hålles för läckrare än höns-kött: Seba. För öfrigt lära de följande intyg gemenligen angå flera arter tilhopa blandade. Begynnelsen måste ske i Ostindien. Indianerne i Madura äta Ödlor: Lettr. edif. Den på Ceilon kallade Talagoya om 3 qvarters längd är förträfflig til smaken: Anonym hos De Graaf. Cingaleserne hålla den för den bästa af alla kött-sorter: Knox, Ribeyro. Från Amboina har man underrättelse om en Ödla kallad: Kemphaan, som är läckrare än Igvana, samt mera liknar Sköldpadd-kött än höns, men något från til lukten: Valentyn. Des kött är hvitt, sött och af penetrant lukt, nästan likt Get-kött, bättre än Igvana: Buchoz. I Cairo och de kringliggande orter, finnas vist 40,000 menniskor, som endast lefva af Ormar och Ödlor: Shaw. I Senegal finnas stora Ödlor, som äro gode at äta: Barbot. Hos Drottningen i Matamba voro Ödlor bland de läckraste rätter: Labat. Greew anför efter Linschoten, at i Brasilien finnes en Vatn-ödla, 5 fot lång, som har et sött, hvitt och tendert kött, samt öfvergår all annan mat, då den blifvit flådd och kokad. Lery omtalar en Ödla Toucous i Brasilien, som har hvitt kött, likt en Capuns, samt är lika så läcker och mör, och räknas af honom bland Americas goda matämnen. Om dessa två namn tilhöra Igvana, vet icke Utgifvaren at afgöra; emedan äfven, utom Igvana, Negrerne i Brasilien äta flera arter större och smärre Ödlor, flådda och stekta på glöd:
