kommer öfverens med vår Karp; äfvenså om Kongsfisken, som på Caraibiska öarne är i så stort värde för des tendra och förträffeliga kötts skull, hvilken är en Scomber, samt om den välsmakeliga Mullet där äfvenledes vankas, hvilken är et slags Simpa. Öfvermåttan besynnerlig finner jag en fisk vid Maldiviska öarna, af en fots längd, som hel och hållen, utom stjerten, är omgifven med et skal i et enda stycke, hvilket skal är hårdt, at man måste gå på det med yxa, varandes det samma gult med svarta stjernor på, hvilka gifvit anledning at kalla honom Stjernfisk; den är den läckraste mat man någonsin kan äta, köttet hvitt, fast, ungefär såsom Kycklings-kött, utan något ben. Besynnerlig är också den i det gamla Rom så högt värderade Labrus Scarus, icke blott för des tendra och läckra kötts skul, utan ock för det han idislar, hvilket man ej vet någon annan fisk göra. Jag hinner ej at uptaga åtskilliga andra fisk-slag, som jag finner berömmas för synnerlig läckerhet; men jag vågar dock ej förbigå Mullus barbatus, som i Venedig kallas Barboni, hvilken i det gamla Rom aktades för sådan kräselighet, särdeles lefvern och hufvudet, at man ofta betalte en mark silfver och därutöfver för stycket. Aldraminst lär jag böra utelemna den förträffeliga fisk, som Holländarne på Moluckiska öarna kalla Keyser van Japan, och utgifva för den läckraste fisk i verlden samt tillika den aldra vackraste, emedan hela kroppen glänser som klart guld med röda framstrykande ränder, utom hufvudet, som är himmelsblått med några däröfver gående guldband. För öfrigt kunna jämväl ibland
