Hoppa till innehållet

Sida:Tal om Läckerheter-2.djvu/192

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Indien; eller om Hajens lots, at den är rätt delicat; eller om Flygfisken, at den är läcker; eller om Snip, at den för des synnerliga godhet är mycket eftersökt på Amboina; eller ock om Peche-madame, som är af en liten Stockfisks längd, men hvitare och mer lätt äten, at den är, som De la Flotte säger, en admirabel fisk til smaken och den aldrabästa i Indien. Jag känner icke beskaffenheten af Chinesernes Xiyu, som Portugiserne kalla Sanel, hvilken plägar, uti is inlagd, föras lefvande til Peking för Kejsarens mun; eller af den oförlikneliga Mu, som bemälte Kejsare åt på sin Tafel, och äfven sände såsom välfägnad til Ryska där varande Ambassadeuren, tillagad, uti stora tjocka guldskålar; eller af Modderfisch på Caraibiska öarna, hvilken utgifves för ogement delicat; eller af Papagoybeck därsammastädes, som också har förträffelig smak; eller af Titymagg, et slags hvitfisk vid Hudsons Bay, hvars kött är särdeles välsmakande; eller af den Ost-Indiska Leer-visch, eller Läder-fisk, som smakar förträffeligen, men måste flås innan han kan ätas, för des tjocka och hårda huds skull, hvilken duger at garfva och göra skor af; eller af den mångfärgade och ganska läckra Douwing Princesse, eller den smakeliga Douwing Demoiselle, båda til finnandes i de Indiska Hafven, hvilken senare plägar saltas och soltorkas, samt af Fruntimren til vällust ätas på gatorna och på säten utanför husen. Snarare kan jag sluta något om smaken på de 2:ne Ost-Indiska fisk-slag, som Bernier fann så ganska smakeliga i Dehli, nemligen Sing-ala och Rau, af hvilka det förra går nära intil vår Gädda, och det senare