men hannen sällan, såsom mager. Den röda ätes gerna sedan hon blifvit fet. Niebuhr såg huru en Arab stekte dem på glöd, fattade i hufvudet och benen, och upåt det öfriga i en bit. Annars steka de eller torka dem i ugn, eller koka dem och äta jämte salt. Consul Lucas försökte at äta dem i Salé, och berättade sedan, at de smaka ungefär som de små rökta Bretlingar från Eckernförde i Holstein. I Marocco kokas de och läggas på taken och torkas, och så säljas på torgen. Äro ej osunda. I Jemen ätas de af både Judar och Muhammedaner. Hasselquist skrifver derom: Gräshoppor äro väl ej i dagligt bruk hos Araberne, hvilka så länge de hafva mjölk och bröd icke äta Gräshoppor, dock ätas de ofta på resor. Hasselquist såg huru en Arab utan nödtvång hämtade en hop Gräshoppor, bröt af dem vingarna, benen nedanför låren, och antennerna, lade dem på glöd at bräckas, och slog flytande smör öfver dem, hvaruti han doppade hvar och en väl, och sedan åt några tjog helt varma. Samma Arab sade, at de skulle blifva smakeligare, om han hade tid at först förvälla dem och sedan steka i smör. Alla Gräshoppor ätas af Araberne utan val. Judarne i Arabien äta Gräshoppor. Man torkar dem i Cylindriska ugnar. Bedouinerne i Arabia deserta torka Gräshoppor i solen och stöta dem sedan til pulver, då de ätas som mjöl: Purchas. Bedouinerne i Barbariet samla de första unga Gräshoppor, dem de föra til salu til städerna, hvarest de äro så kärkomne, som de första gröna ärter i Paris. Desse Bedouiner lefva ordenteligen hela 4 månader af denna spis, och finna den angenäm: Rathleff. Jos. De S. Angelo säger sig hafva försökt Arabernas sätt, at äta Gräshoppor, kokte i vatn med salt, och at han funnit dem så goda som Hummer: Ludolf. Men Forskål intygar deremot, at de äro en saftlös föda. I Östra Asien försmås icke Gräshoppor. De ätas i Siam: Salm. v. Goch. Tonquineserne samla, insalta och steka dem på kol. De äro feta och saftiga, samt ätas både af rika och fattiga: Dampier. Valentyn omtalar et slags små Kräftor, hvilka i Siam
