gemenligen större, och hållas för bättre; på en
göres på Amboina af Tellinæ Gari kött: von Born. Denna beskrifves af Rumphius. Det ena slaget är hvitt Bacassan, som älskas mycket av Europeerna; det andra svart Bacassan, som är dyrast och värderas af Chineser och Malayesare. Det förre göres af Snäckans kött, med ättika och många kryddor; det sednare både af köttet och det svarta fettet jämte kryddor. Det brukas til all mat, särdeles stekt, höjer smaken och ökar matlusten. f) Donaces hafva sina bon något under sanden i hafsstranden, men uphämtas af Fiskare, som begärligt äta dem: von Born. g) Spondyli sitta tämligen djupt ned i hafvet, fästade vid klipporna, och måste med kraft hämtas up. Rondelet säger, at deras kött är hårdt och obehagligt, men Macrobius Saturn. L. 2. c. 9. omtalar Spondyli såsom Augurales coenæ deliciæ. Uti Archipelagen fås och ätes mycket Spondylus Goederopus: Belonius. h) Mytili samlas af Fiskare vid stränderna. De göddes fordom i Vivariis: Plinius. 1) Mytilus edulis L. är, enligt Zuckert, svårsmäldt, men födande för en stark mage; är bäst om hösten, ätes ej rå, utan kokt, försmås af Tyskar, Holländare och Norrskar. von Linné säger, at den ej ätes i Sverige, men, vid flera förnäma bord har man sedt den ätas med nöje. Pennant kallar den en ståtelig föda, men dock icke för alla complexioner. 2) Mytilus margaritif. L. Ätes ej af bättre folk på Jamaica: Browne. I Carolina fås den så stor, at en person äter sig mätt af et dussin: Brickell. Funnel åt denna Mussla i Söderhafvet, men fann den endast af en dräglig smak. 3) Mytilus exustus L. ätes både rå och kokt: Forskål. i) Cardium edule L. ätes både rå och tillagad: Forskål. Den är både en läcker och sund föda: Rondelet. Baster. k) Chama; den stora Chama Gigas är bäst, då den fås så stor, som et manshufvud: Forrest. Men annars är des kött hårdt och segt. Det är sannolikt denna, som menas af Camellus, med den Tac lobo, som finnes vid Philippinerna, så stor,
