Den här sidan har korrekturlästs
211
¤ ) ° ( ¤
byggnings-ämne, förrän R. Padbrugge uplöste gåtan, då han försäkrade, at de hämta denna förunderliga materien af de på de stora Ostrorna Kemas utväxande Zoophyta, hvilka visa sig med en hop hvita, slemaktiga och veka utväxter, som sväfva i vatnet såsom Spongier; blifvandes denna sats så mycket mer trolig, som man på Moluckerna brukar at af dessa samma Zoophyta, för sig sjelfva, bereda ypperliga läckerheter (*).[1]
När
O 2
- ↑ (*) De ryktbare Svalebon af Hirundo esculenta äro väl i texten omständeligen beskrifne, men någre tilläggningar torde icke anses för öfverflödige, så väl i anseende til deras smak, som beredning, utseende, pris, ursprung m. m. Sjelfva boet göres af qvistar och flera vanliga ämnen, men det äteliga består af en skorpa, som täcker botnen och sidorna. Til skapnaden likna de et halft citron-skal. De bäste äro hvite och klare nästan såsom husbloss och blifva, då de blötas, sege såsom skinlappar: Osbeck. Olearius, Bochenhopper och Redi likna ämnet vid Gummi Tragacanthæ. Uti Rec. des Voy. Holl. berättas, at af detta ämne finnas två arter, dels hvita dels grå, och at de förre betalas til dubbelt pris. Kircherus beskrifver dem såsom genomskinlige; Forrest såsom hvita och gläntsande; Tavernier såsom et i lameller hvarftals hoppackadt gummi, på samma sätt som i lökar; Warlitz såsom gulaktige, nästan genomskinlige, af en seg kådaktig materia. Första beredningen består däruti, at man afsöndra qvistar, fjädrar och orenlighet, hvilket sker genom upblötning i kallt vatten: Hessen, Olearius. Därefter brukas de i flera anrättningar på särskildta sätt. Dels kokar man dem uti Höns-soppor, som däraf blifva förträfflige och gelatineuse: Olearius, Hessen, Er. Francisci. Dels uplösas de i Kalf-soppor och kokas sedan såsom saucer til Fisk och andra maträtter: Warlitz, Tavernier, Churchill.
