mig vid enkla ämnen, och undvikit de med mycket fjäs och konstlande sammansatta rätter,
De pläga, säger Crantz, när de förvärfvat något djur, gemenligen äta en liten bit rå, at stilla hungren. Men utgifvaren håller sannolikt, at detta är en af vidskepelsen stiftad plägsed, för at bibehålla en god lycka. Men bloden af Skälar dricka de begärligt, så väl som tranen. Fabricius upräknar däremot de ämnen, som helst ätas råe af detta folk, nemligen: Ren-kött, ofta; huden och späcket af Hafs-Enhörningen, (Mon. monoceros L.), men sällan späcket; skinnet, senorna och stjerten af Hvalfisken, Bal. Mysticetus och Physalus; den musculeuse uphöjningen på näsroten af Anas Spectabilis; fettet på Alca Pica, Snöripans inälfvor med tillagd tran, särdeles de tjocke tarmarne närmast kräfvan som strax utrifvas och slukas tillika med fyllningen; skinnet och råmen på Sjuryggfisken (Cyclopt. Lumpus L.), råmen af Stenskrabban (Cottus Scorpius), och det, som fås i första magen på Harar. Men Fiskar äta de icke rå: Crantz. Desse intyg äro pålitelige. Utgifvaren vil dock ej lemna obemäldt, at de 5 Grönländare, som 1606, fördes til Köpenhamn, föddes med rått kött, emedan de ej kunde vänja sig vid det kokta, äfven som de ständigt hade afsky för vin och bröd, men älskade tran: Voy. au Nord. Utgifvaren menar dock at de gjorde Mikjak af sina kött-portioner. (Det är en half-rutten beredning). Våre Lappar äta icke rått. Ej heller de Ryske: Mem. sur Samojedes. Däremot befria sig Samojederne rätt ofta från köks-mödan. De äta Ren-köttet mästadels rått, men koka stundom annat kött: Mem. sur Samojed. På en skuten Ren äter Samojeden ganska begärligt märgen ur benen, hjernan ännu varm, samt djurens utslagne, ludne och bruskaktige hornskott, alt rått: Pallas. Georgii berättar, at de äfven hemma äta både Renoch annat kött rått, samt Fiskar; och bestyrker såleds i denna del Kerguelens och fleres intyg; hos Purchas ses, at de äta til och med as. Rå Fisk, helst frusen, tros i dessa nordiska Ryska länder förekomma skörbjugg:
