J hafven hört, N. H. M. H., huru jag hela vägen igenom har egenteligen hållit mig
några undantag vid vissa ämnen; såsom Ostron, m. m. Den i norre Svenske Landskaperne bruklige Graflax kan kallas för aldeles rå, emedan han ofta ätes få timmar efter fångsten, endast kryddad med salt och peppar. (På samma sätt äta någre i Preussen Gös, Act. Berolin.) För öfrigt nyttjar icke vår Nation några ämnen, som höra til denna Artikel. Ej heller var det allmänt hos våra förfäder, at äta rått. Torfæus berättar, at Hialmars Vikinge-Lagar förbudo stallbröderne sådane måltider. Men de gamle Germaner sades äta rått kött: Pomp. Mela. Enligt Saxo Grammaticus, påstod Starkotter at rått kött var fortium condus cibus, heldre än kräsligen lagadt; hvilket skulle hafva sitt goda skäl, om det ägde grund, som af Zimmerman anföres efter Albinus, nemligen at de, som äta rått kött, få mera styrka däraf samt fördublad dristighet, och at Patagonernes stora växt bör härledas från denna plägsed. Men utgifvaren tror, at detta tilräckligt vederlägges af de småväxte Esquimauernes kroppsställning, hvilke (vi vocis) äro egentelige råätare; och ingen ting mindre än hjeltar. Europeiske Nationer nyttja gemenligen icke råa födämnen, utom vissa läckerheter; ty at någon Skärbonde på St. Kilda äter rå Solands ägg (Pel. Bassanus), enligt Martin och Volkman; eller at någon kräselig gom i Crain finner Morkullan med des rå tarmar smakelig, enligt Scopoli; eller at Tylkowsky sett et Pålskt hushåll äta rå Ormar; eller at en viss Mask-art Armenistari, enligt Carburi, ätes rå på några ställen i Archipelagen, så väl som Echeneis Remora, enligt Baumgarten; eller at någre rätt förträfflige Kräftarter, at äta rå, finnas vid Athos, enligt Bellonius ; m. m. sådant kan icke i gemen anses för något särdeles undantag. Men om vi återgå åt Norden, och börje med Grönländarne, så, ehuru de verkeligen mycket anrätta sin mat i stekpannor öfver en tranlåga, så äta de ofta sitt kött rått: Egede. Men icke vanligt.
