som i sina seder och klädebonad, hafva knapt mer än en enda rätt, som de något fjäsa med och hafva til kräselighet, nemligen den så kallade Pilau. Den beskrifves på åtskilliga sätt, med flera och färre tillagde ämnen, alt efter smak och omständigheter, men hufvud-ämnet är altid Risgryn. Beduinska Arabernes Pilau beskrifves af D’Arvieux at bestå af Ris, som någon stund blifvit kokadt i en köttsoppa, eller ock i vatten med saffran, russin, en sort små ärter och lök, dock ej längre än tils det blifvit halfkokt, hvarefter det blifvit stäldt bredevid elden väl tillyckt, för at svälla ut, och sedan tillagadt med stekt smör och peppar, och stundom äfven socker, samt ändteligen uplagdt på et fat i pyramid-form. Tavernier beskrifver tilrednings-sättet af den Pilau, som brukas i Turkiska Kejsarens Serrail, men den knappa tiden tillåter mig ej at detsamma anföra. Köttet, som denna rätt plägar kokas med, är merendels feta Höns eller Dufvor, Får, ofta bara den feta svansen af de Caramaniska Fåren, och lägga somlige Fisk därtil, somlige löpnad mjölk, somlige mandlar, pistacher, stekta garvanços, vindrufvor, eller ock pekmes, et hopkokadt vin, men altid mycken peppar. Lika allmän favorit-rätt är i hela Barbariet den så kallade Kuskusu (*).[1] Men jag måste bryta af, ty det
- ↑ (*) Kuskus eller Kuskuso tillagas på det sätt, at man tager et stort träfat, hvaruti man rörer litet hvetemjöl fram och tilbaka, tils det blir såsom gryn, sedan lägger man immerfort en näfve mjöl och litet vatten til, och arbetar därmed, tils man får så mycket af dessa gryn, som behöfs; därpå blir en ler-potta satt på elden med färskt kött, däröfver
