angenämt, nemligen då det är god sort och njutes kallt och friskt, ty varmt vatten är i och för sig sjelf osmakeligt. I synnerhet följer en ljuflig känsla med kallt vattens drickande uti de varma länder, där folket, i sin myckna vanmagt, aldrig tycker sig få nog kallt til förfriskning, hvarföre ock de förmögne i Turkiet, Persien och flera Asiatiska länder bruka at kyla sina drycker med Is, som de med omtanka och kostnad skaffa sig, äfven som det samma sker uti flera länder i södra Europa, såsom Spanien, Italien, Maltha och Sicilien, på hvilken sistnämnde ort man ock finner ogemen vällust uti at äta is. I Rom äta de förmögne inga Meloner eller andra frukter, innan de legat nedbäddade i snö, uti djupa käril. För någon tid tilbaka brukade de förmögne i Ryssland, at förvara is åt sig til sommaren, för at då därmed kyla sitt Mjöd. Itälmenerne på Kamtschatka äro ock helt begärliga efter is och snö om sommaren, til at upfriska sin dryck med; men de gå längre, och äta jämväl midt i vintern is och snö, som de med handen hämta af marken och kasta i munnen; ja, de hafva stora vattuskålar med is och snö uti stälda bredevid sofstället, på det de äfven om nätterna må få dricka kallt. Märkeligt nog, at folket uppe i de kallaste länderna så gerna både dricker och äter kallt, ja ock mycken mat isfrusen, såsom ej allenast detta folket på Kamtschatka gör, utan ock Kossaker, Grönländare, Samojeder, samt äfven Lapparne, hvilka låta sin med Kråke-bär upblandade Ren-mjölk sten-frysa, hugga sedan stycken däraf, och äta så frusna de äro.
