Sida:Tal om Läckerheter-2.djvu/284

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
276
¤ ) ° ( ¤

fruntimrens vanliga frukost är varmt Bränvin i Caffé-koppar med peppar uti, och då de få besök af hvarandra, bruka de detsamma at tractera med, i stället för Caffé eller The, framsättes tilllika bröd, russin och mera dylikt. Georgianska fruntimren undfägna hvarandra med en kronsup Bränvin, fenkols-socker och rå lök. Chineserna taga emot sina gäster med smakeliga frukt-sorter och Tarassun (*),[1] en illaluktande stark dryck, annars också med The och mjölk utan socker, hvilken sistnämnde dryck äfven är en välfägnad i Japan, lika så i Persien, där den kokas tillika med en sort stor fenkol och andra välluktande saker; såsom ock The-bohe med mjölk och smör uti är en stor del Tartarers välfägnad. I Tunquin, såsom ock i China, hedrar man sig mot en välgörare med at bjuda honom varm Arrak, hvaruti man stundom blandar The-vatten. Utomdes är både där och öfveralt i Ostindiska länderna en ovilkorlig plikt, at fägna främmande med Betel (**),[2] eller et stycke af

nöten

    Buchariet är den allmänt vedertagen. ib. Gmelin skrifver, at Sto-mjölken sättes förut at surna i stora läder-käril. Distillerade drycken blir stark, men har en vidrig lukt. Kumissen är Kirgisernas förnämsta sommarföda: Georgii. Russl. I, 214.

  1. (*) Tarassun är en art dricka, som ej utgäst. Gmelin fann det både til lukt och smak obehagligt: Pallas liknar den vid Engelskt Öl upblandadt med Bränvin. Tarassun är, enligt Lange, en Chinesisk dryck gjord af säd, som värmes och drickes för The.
  2. (**) Det är bekant at detta tugg-ämne som är så kärt uti Ostindien, består af Pin ang, eller nöten af