färg. Des kött var stadigt, saftigt, födande, likt Engelsk Cablieau: Forster Den fås mycket stor, och då man trötnade vid andra fiskarter, så höll man fort at förtära Kolfisken utan osmak.
Blennius II. Viviparus, Ålkuse, går nära Laken til smak men är sämre. Pontoppidan kallar denna fisk ätelig, och liknar den vid Nejonögon; han kallar ock des råm särdeles fet och välsmakelig.
III. Afdelningen
Echeneis 1. Remora, är den så kallade Sugfisken, eller Frantsmännernes Sucet. Brickell säger, at den är en lös och sladdrig fisk, som sällan ätes, om icke af Negrer och Indianer, samt at han til smaken går nära Cyprinus Barbus. Zuchelli däremot beskrifer Sug-fisken såsom ganska angenäm at äta. Uti Voy. a l’Isle de France berättas, at Frantsmännerne funno denna fisk til smaken likna stekta Ertskåckor. Det är denna, som fastsuger sig på Hajen: Froger. Ätes rå i Grönland: Churchill.
Coryphæna 1. Hippurus. Om denne fisks smaklighet lemna resande stridiga vitnesbörd. Uti Gegenv. Staat von Indostan säges des kött vara hvitt och anses för den största läckerhet. Lindschoten håller den så kräselig, at ingen fiskart må med denna jämföras. Uti Churchills Samling läses, at denne fisks kött är rätt fast, hvitt och til smaken förträffligt, särdeles när det skäres i 2 tums tjocka skifvor, samt bräckes på glöd, sedan det varit påsaltadt et par timmar. Rajus skrifver, at köttet af Coryphæna Hippurus är fett, hårdt och välsmakligt som Thon-kött. Uti Moscardi Musæum beskrifves det såsom fett och angenämt. Fermin berättar, at han, under hela resan til America, icke fick någon så smaklig fisk som denna. Däremot förklarar Browne at Coryphæna Hippurus är för torr at kunna äga något värde, därest den icke fångas ung och mör. G. Forster skrifver ock at Coryphæna Hippurus, för des torra kött, icke är i synnerligt värde.
