ättika: Schlözer. Man låter den ock frysa, samt fodrar därmed både Hästar och Kor om vintren.
4. Luscus har tendert och mört kött: Rieger.
5. Barbatus ätes på Grönland, kokt, torkad och halfrutten: Fabricius.
6. Minutus, har löst, tendert, sött, sundt kött, så at det gifves åt sjuka. Är allmän, men försmås dock ej på Magnaters bord: Rieger.
8. Merlangus, Hvitling, har lösaste köttet af hela detta slägte; det är välsmakande och oskyldigt: Schonefeld, Pennant, Pontoppidan, Crantz, Horrebow, Rieger och Brooke. Alla desse instämma bokstafligt.
9. Carbonarius då den är färsk och rätt lagad, är den välsmakande, men torr, förlorar den sin smak: Rieger.
10. Pollachius, des råm är mycket delicat: Pontoppidan.
11. Merluccius är ej i värde i Holland, emedan den fås så ymnigt; men i Vestphalen och flere orter, räknas den för läcker, köttet är hvitt, mört, saftigt: Rieger. Papon kallar denna fisk välsmakande.
12. Molva, Långan, des kött är behagligt, samt et af de bästa i detta slägte: Pontoppidan. Schonefeld håller Långan bättre än Cablieauen. Pennant och Rieger gifver Saltlångan företräde för all saltad fisk. Skinnet på Långan är synnerligen fett och välsmakande, samt lefren mycket förträffelig: Anderson. En Varietet finnes i Norrsjön kallad Va-lange, blott om 3 quarters längd, men är en välsmakande fisk: Ström.
14. Lota, Lake, finnes förträffelig uti vissa Svenska större sjöar, såsom Siljan, m. fl. Des värde är nog bekant inomlands. Köttet är fast förträffligt, samt råmen och mjölken mycket läckre: Ascanius. Misson hålles dessutom Laken för hälsosam föda. Schonefeld kallar honom en ypperlig fisk. Hammer uphöjer Lakens lefver. Uti Frankrike hålles Laken i nog värde; och anses lefren för välsmakande: Cyprianus. Af Laklefver göres en god Caviar.
Den bästa fisk som fanns vid N. Zeeland var en art af detta slägte kallad af Matroserne Kolfisk, för des
