öfrigt at uphöja denna fogels förträffelighet. De nyare Ornithologer åtskilja Bernicla från Brenta, som blifvit af von Linné, sammanförde under en art. Då de återkomma från norden, där de kläckt, nedslå de stundom i Wermdö skärgård at hvila på de yttre öar, och hölja sädesåkrarne. Tvenne hafva blifvit bragte til Utgifvaren, men bägge voro magre, ehuru vid Michaelis tid. De kläcka i högsta Norden, och de gamle hafva mycket artigt grälat för at visa möjeligheten at de växte på träd: Hahn, Diss. de Avibus.
Svaner, unga, kunna räknas ibland läckerheter: Leiste. Vattufoglar äro ingenstäds så fete och smakelige, som i Kamtschatka, så at sjelfva Svanen, som på andra orter, och äfven i Siberien, är hård i köttet och osmakelig, är i Kamtschatka så fet, som han vore starkt gödd, och är förträffelig at äta: Strals. Magaz. På Czarens bord 1515 bestod steken af 3 Svanar, som åtos med ättika, salt och peppar, samt sur mjölk, salta gurkor, salta plommon: Herberstein. De gamle Svanars kött är för hårdt och svårt at steka, men de ungas tror Barth. väl låta äta sig. Bartholin såg Svan framsättas på många förnämas bord, såsom god stek at dricka vin på: Bartholin. Barth. anförer efter Plutarchus, at någre fordom préfererat Svaner för gäss at äta. id. Efter Bevervals tanka passar Svanen bäst til skåderätt. id. Svanarne i Carolina äro större än de Europeiske. Brickell préfererar dem för Gäss i anseende til köttets godhet och delicatesse, i synnerhet en, som ej är öfver et år gammal: Brickell. Svanen ätes i Frisland, har hårdt och svårsmält kött: Merklein. I fordna tider hade man i England Svaner til mat på alla stora gästbud, men nu förtiden äro de ej så synnerligen berömde för läckerhet. I Norwich göder man Svan-ungar til julen, och säljer dem för en Guinée stycket: Pennant. Svanens kött är ej delicat, ty det är svart, hårdt och segt, men för des raritet kommer det på förnäme Herrars bord, såsom högtids-kost: Coetlogon. Svanen har groft, mörkt och hårdt kött, som är svårsmält, men
