Sida:Tal om Läckerheter-2.djvu/306

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
298
¤ ) ° ( ¤

Brookes instämma at uphöja denna fiskens hvita, möra, välsmakande och sunda kött. Pennant skrifver det samma, med tilläggning at Holländarne sätta mycket värde på Abborren, tilllagad med Vater Sauce.

2. Lucioperca, Gös, har helt hvitt kött af nog behaglig smak, som ej gifver Gäddan mycket efter: Schonefeld. Tyskarne kallar denna fisk Sannat, hålla honom i dammar at gödas i Hamburg och Lübeck, samt värdera honom högre än Karp: Schinkel. Marsigli skrifver at Gösen i godhet kommer näst intil Gäddan, samt har et löst, mört, saftigt kött: Richter håller Gösen för äfven så sund som välsmakande. Crantz kallar honom välsmakande och Hammer, rätt läcker. Någre finna smak at äta Gösen rå, på det sätt at de, sedan fisken är fjällad, aftaga rena köttet, salta och låta det så ligga en timma, anrätta det sedan med god Provence olja, capris och peppar. Schrift. der Berlinisch. Gesellsch. Naturf. Freunde. I. 283.

3. Asper, Zingel, har et hvitt angenämt och mört kött, samt räknas för den läckraste och tillika den hälsosamaste fisk af alla, som finnas i Donau; hvarföre ock den endast kommer, på de rikas bord: Rieger. Därmed instämmer Marsigli. Des kött är hvitt, sundt, förträffligt, hvarföre han kallas Herrefisk: Hohberg.

5. Labrax. Des kött är i högsta måtto välsmakande och hälsosamt: Brookes. Han hölls i Rom för den förnämsta fisk näst efter Stören: Plinius. I Sardinien värderas han högre än Ål: Cetti. Papon kallar honom välsmakande och mycket efterfrågad. Man gifver honom namn af Laxabborre. Fås stundom i Nilen om 60 skålpunds vigt, är då mycket fet och ypperlig: von Pöllniz. 201.

8. Undulata, Crooker, är en ganska god mat, köttet af denna fisk liknar Hvittling: Brickell.

9. Marina, Isländarens Karre, är en mycket välsmakande fisk: Horrebow.

Den är helt fet och gifver sund föda: Ascanius. Des kött är läckert: Rajus. Pontoppidan beskrifver honom såsom något hård, men därjämte fet. Hammer kallar honom fet och läcker. Grönländarne äta honom både kokad och torkad. Skinnet och läpparne ätas äfven rå: Fabricius. Fisken är sällsynt i Medelhafvet, men erkänd för välsmakande: Papon. Ström skrifver, at den är mycket

fet